Aftonbladet – 23 september 1865, sida 2

nns tern Arr rnrrrrrrR RR RAR pet. Hon var ingenting för honom eller åtminstone nästan så godt som ingenting. Hennes hjerta blödde, men hennes stolthet väcktes af så många afslag, och hon föraktade att låta Gilbert se huru djupt hon kände den smärta han tillfogat henne. Hon tvang sig derför att le och sade muntert: Ni är inte rättvis emot mig, Gilbert, eller, rättare sagdt, ni är svartsjuk på mig. Ni är inte så alldeles säker om mamsell Joannes hjerta, och ni fruktar att jag skulle på en alltför stor andel deraf. Låt det emellertid vara såsom ni önskar. Jag tänker, att jag väl förr eller sednare ska lära känna henne, och då får ni se huru ogrundad er farhåga var. Hennes ton var lätt och glad, hennes blick öppen, men Gilbert lät likväl icke föra sig bakom ljuset. Det var en lätt darrning på hennes öfverläpp, som förrådde någon hemlig känsla, som hon sökte dölja. Gilbert tyckte att hon icke gerna kunde ha något skäl att anse sig förnärmad, men var deremot ärlig nog atttillstå, att hon möjligen kunde ha något skäl att känna sig stött. Han kunde emellertid icke förändra sake:nas ställning. Han hade talat sanning, och sanningen var Gilberts afoud. Det smärtade honom att han hade sårat henne, men till hvilken grad kunde han icke ana, ty Beatrice dolde sin känsla och började åter i upprymd ton: Hurndags på måndagen ämnar ni resa, Gilbert? 4Jo, med Guds makt reser jag så tidigt som möjligt. Det blir en behaglig resa. Den friska vinterkylan är ett synnerligt angenämt resväder.? Beatrice, hvad tager ni er för?? Beatrice hade löst banden på sin bufva