Aftonbladet – 23 september 1865, sida 2

Ja, just svartsjuk på er. Kom ihåg, Beatrice, att jag inte sagt ett ord till henne om er, och att jag naft högst få tillfällen att försäkra mig om hennes ynnest. Jag tror att hon gerna gifter sig med mig — jag tror det, men viss derom är jag inte. Hon är sluten och stolt; och som jag nyss nämnde, svartsjux på ett tyst och stilla sätt. Om hon finge se mig förtrolig och fri med er, Beatrice, ja, kanske till och med litet mera tillgifven er än henne, hvad tror ni då att hon skulle säga? Ni är en gammal vän, Beatrice, men hon är en ny.t Men ni ämnar ju gifta er med henne, Gilbert ?4 Ja, det gör jag, och jag tror äfven att jag ska komma att hålla rätt mycket af henne, då hon väl blifvit min hustru. Jag vet att dessa ord måste stöta er för hufvudet, och att ni säkert anser mig kall som is; men jag kan inte hjelpa det. Kärleken måste i det här fallet komma efter giftermålet. Men ehuru Beatrice ansåg Gilbert kall var det likväl icke hans köld mot mamsell Joanne som hon tänkte på. Hon tänkte på att alla hennes drömmar om slägtskap och vänskap till honom sjelf och hans tillkommande hustru voro förbi. En hustru med mamsell Joannes lynne skulle vara svartsjuk såväl efter bröllopet som före detsamma. Om hon icke hade tillåtit älskaren att ha en barndomsväninna, så skulle hon icke heller tillåta mannen det, och det var tydligt att Gilbert icke ville ge henne något skäl till oro. Han skulle gifta sig med henne och hellre en vacker dag glömma Beatrice än förlora sin herrskarinnas ynnest. Stackars Beatrice! hon kunde icke ens bli hans hustrus vän eller hans barns gumor. Hon skulle skjutas åsido redan före bröllo