Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

rid hvarandras sida med en uppslagen bok mellan sig — hon med sina svaria ögon yftade mot hans, han med sin lugna blick: tad på hennes glada och lyckliga anlete. Man kunde omöjligen misstaga sig på utycket i bådas ansigten. Hennes ögon rälade af mild värma, hans af beundrande jmhet ; men den frestande ormen, som beraktade dem, anade föga huru oskyldig och helig den känsla var, som förenade dem med hvarandra, ehuru den måhända likväl icke var utan sina faror och blindskär. Som han sjelf var jordisk ialla sina tankar, var han det äfven i sma tankar om andra. Aha, min unga dam, nu har jag er fast, tänkte han, i det han vände sig bort, Ieende åt framgången af sina planer. Han var vid ett ovanligt godt lynne, då han åter trädde in till mrs Gervoise. Hör på, min vän, sade han, ?nu hoppas jag att du förstår mig riktigt. Din dotter eka gifta sig med min son Gilbert, och du blandar dig inte på minsta sätt i saken. Låt dem sköta sig sjelfva. Du förstår ju hvad jag menar?? ?Ja, fullkombegt. Men Gilbert...? Gilbert vet ingenting, men jag har beIraktat dem, och han är kär ända öfver öronen.? ?Jag fruktar, Gervoise, att du misstager lig?, sade mrs Gervoise med mer än vanlig Ijerfhet. ?Jag skulle känna mig allför lycklig öfver att se Beatrice gift med Gilbert, men...? Jag säger dig, att han ska gifta sig md henne, och att hon ska gifta sig med honom?, inföll mr Gervoise med kall och hård stämma. Gilbert är en idiot, om han inte tager en så vacker flicka som Beatrice, som dessutom för med sig Carnoosie i hem gift. (Forts.