Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

Mrs Gervoise var alltför mycket förvånad för att kunsa säga ett ord. Hvar är Beatrice nu?? frägade mr Gervoise, På sitt rum, förmodar jag.? Skicka efter henne — eller — nej, gå sjelf och se efter om hon är der. Mrs Gervoise gick och kom tillbaka med den underrättelsen, att Beatrice icke var på sitt rum. Ska jag säga er hvar hon är, mrs Gervojse?? trågade hennes man med ett triumferande leende. Hon är i biblioteket med min son Gilbert. Jag ska gå och taga dem i närmare skärskådande.? Och ehuru mr Gervoise var så utmattad att han icke kunde hålla sin son och styfdotter sällskap, var hans intresse för deras väl så stort, att han verkligen reste sig upp och lemnade det varma rummet för att gå ned på den kalla terrassen. Det var ljus i biblioteket, och mr Gervoisa gick fram till ett af fönstren och tittade in. Och der voro de tillsammans, men af en händelse och icke med afsigt, såsom han trodde. Gilbert hade gått ned i bibliateket för att läsa under den återstående delen ar attonen, och at samma skäl hade äfven Beatrice begifvit sig dit. Ingen af dem hade haft förstånd och styrka nog att afligsna sig vid detta oförmadade möte. Mr Gervoise betraktade dem med en skarpt forskande blick, och äfven om hans ögon icke längre voro behagliga att se på, gjorde de likväl honom sjelf en stor nytta. Han kunde icke höra hvad som sades derinne; men detta bekymrade honom föga. Att sö är i somliga fall lika godt som att höra. Han såg nu följande. Utan att ana det, bildade Beatrice och Gilbert en vacker tafla, då de sålunda sutto