Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

Endast vid pass fem minuter, stammade mrs Gervoise. Miss Jameson hade så ondt i sitt hufvud, så att hon inte kunde sitta hos dem.? Men de ha väl ofta varit allena under den sista veckan ?? N-ej, inte synnerligt ofta.? Äro de kalla och främmande för hvarandra eller äro de förtroliga ?? De voro fordom oskiljaktiga vänner, som du vet, sade den stackars frun, och förtroliga äro de ännu med hvarandra, men ? Jag fär be er, mrs Gervoise, att ni måtte vara af den godheten och svara mig rent ut. Ni vet ganska väl hvad jag menar. Har ni hört dem säga någonting af det der dåraktiga pratet som är vanligt mellan unga personer af olika kön? ?Nej, visst inte, svarade mrs Gervoise helt ifrigt, i det afseendet kan du vara fullkomligt lugn — jag skulle aldrig ha tillåtit den.? Mr Gervoise gaf sin hustru en föraktfull blick. ?Ni är en gås, mrs Gervoise, sade han. ?Jag gör så godt jag kan, bäste Gervoise.? Mrs Gervoise, ni är en ohjelplig gå Tror ni att jag skulle låtit min son vara här en hel vecka tillsammans med Beatrice, om jag inte haft mina afsigter dermed Mrs Gervoise stirrade helt bestört på sin man. Du menar ... började hon. Ja, min fru, det menar jag; men ni har naturligtvis med er vanliga kolossala enfald motarbetat mina planer, i stället för att un: derstödja dem. Er dotter har gilvit min fogst son korgen — det må så vara. Om on inte gifter sig med min äldste son, bli hon aldrig gift. Kom ihåg det.