Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

jag att jag ati det här laget skulle varit ursinnigt för: lskad eller åtminstone inbillat mig vara det, På detta sätt födas mäktiga lidelser, och närda af svag vilja och svaga bjertan, bli de okufliga. Gudskelof att jag inte har någonting att förebrå mig i afseende på dig, Beatrice ! Q Gud, Gilbert! utbrast Beatrice, i det hon plötsligt ryckte till och såg helt förskräckt ut. k Hvad är det?? frågade Gilbert öfverraskad. Jag har blifvit så nervös sedan mr Rays död?, svarade Beatrice, i det hon återfick sin sjelfbeherrskning; men jag är nästan öfvertygad att jag hörde mr Gervoises röst i min mors rum, Gnhert lygesnade och hörde den älven. De väntade begge under tystnad, under förstuga ip; men modan att mr Gervoise skulle i det gjorde han icke. Då dörren öppnades, var det mrs Gervoises bleka och upprörda ansigte, som de sågo tramtör vig. God natt, Gilbert — god natt, Beutrice?, sade hon knappast hörbart: ?mr Gervoise kan inte helsa på er i afton, ty han är så utmattad af sin resa.? Gilbert reste sig upp, bjöd sin styfmor god natt och aflägsnade sig. Beatrice stod ett ögonblick obeslutsam, men derpå gaf bon vika. uGod natt, min stackars älskling?, sade hon mildt och seglade ut ur rummet med blicken och hållningen hos en förnärmad drottning. De äro borta, sade mrs Gervoise sagta. Mr Gervoise kom ut ur det anzränsande rummet, kastade sig ned i Beatrices älsk lingsstol. sträckte ut sina ben och värmde sina fötter vid elden. ?Ha de varit läuge allena?? frågade han.