Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

ö L ichaeli, som under loppet af Oktober kom 10 er att uppträda vid den Gaudeliuska ope de in i Göteborg, hitförväntas ej förr än den til Nov. Ärven mll Hebbe, som redan är hit bl terkommen, lärer under loppet af vintern at astera vid samma opera. (D. A.) al — fö — Sommarteatrarne ha fått längre än vanlå gt fo.tsätta sin verksamhet, tack vare den di errliga eftersommar, som vi erhållit, och tl vilken låter Septemberdagarne tätla med e vackraste sommardagar, åt hvilka vi haft tt fröjda oss. På Humlegårdsteatern har han de sista dagarne ätersew två äldre, för år publik lika kära bekantskaper: Överkous sagospel ?Hin ondes besegrare, och .omikern Fredrik Deland, hvilken i nämnda tycke spelat Nepomuk Blasius. Jen framsång nyssnämnda sycke rönt på vär scen ar väckt mycken förundran i dess förfatares eget hemlaud, der det alldeles icke jort nägon synnerlig lycka; men man bevtver blott erinra sig de omständigheter inder hvilka stycket här först uppsattes, för tt finna framgången här ganska naturlig. Stycket gjorde hos oss lycka framför allt ill följd af framställningen. I de talrika sångnummerna medverkade artister, hvilka sedermera med skäl räknats såsom vår ope:e8 förnämsta prydnader, och det var ingajunda underligt, att då sådana förmågor uppenbarade sig på en scen, der man egeatigen icke hade nägra anspråk, hvad det lyriska området beträffade, skulle detta i hög grad ådraga sig publikens uppmärk! samhet. Man hörde och återhörde derföre! stycket till dess det blifvit alla så förtro! I Å ! Fa fa SLAS mA AA FÖ AD vet, alt man slutligen älskade det för gammal bekantskaps skull. Och såsom en gammal kär bekant har man nu ätersett och äterhört detsamma på Humlegårdsteatern, så mycket hellre, som man på samma gång fått i deras gamla roller återse flera af de skådespelare och skådespelerskor, som medverkade vid den första uppsättningen, säsom Fredrik Deland, den äldre Åhman, fru Pousette m, fl. I Manegen på Djurgården har man just under de sista dagarue at den flyende sommaren börjat realisera en tanke, som bör kunna påräkna en framtid: teatraliska föreställningar inför en talrik publik mot en myc ket billig inträdesafgift. Ien lokal, så rymlig som Djurgärds manetgen, bör ett sådant företag kunna med framgång genomföras, så framt man nemligen genomför detsamma med kon seqvens, d. v. s. uppläter större delen af platserna för en verkligt läg inträdesafgift. Detär endast under detta vilkor man kan hoppas att ständigt räkna en talr:k publik. Hr Hessler, som nu gjort det ifrågavarande försöket, har visat sig förstå i hvilken riktning han bör gå, men det kan ifrågasättas, om han icke för sitt eget och företagets bästa borde vå ännu ett litet steg längre. Det är bestämdt bättre uträkning att sälja två biljetter å 75 öre än en biljett å 1 rdr, eller två å 37 öre äv en å 50 öre, säframt nemligen man har utrymme nog, hvilket väl kan anses i vanliga fall bli händelsen i en så stor lokal, som den hr Hessler nu disponerar. Valet af de pjeser, med hvilka denna folkteater öppnat sin verksamhet, har varit gan ska lämprigt. Martin Blum eller Mannen af folket? är ett stycke med en sådan der påtaglig moral, som tilltalar den stora mängden, och hr Hodells ?zomiska dröm?, kallad Bort, bort med ständen!?, är så rik på rakt på saken gående häntydningar på händelser och personligheter i vär närmaste omgifning, att man icke behöfver var djup: invigd i dagens historia för att förstå dem och skratta ät dem. Hr Hesslers personal företer visserligen icke några mera framstående förmågor, men hans flesta sujetter äro rutinerade skådespelare, som man kan se med nöje istycken tillhörande de genrer, på hvilka uu gilfvits oss prof. Hr Bohman, sörut tillhörande den Stjernströmska truppen, utmärker sig fördelaktigt för ledig bällning och väl markeradt spel.