Aftonbladet – 22 september 1865, sida 2

jag så litet; och då jag förlorar något af det lilla jag haft, såsom nu är fallet, känner jag ett smärtsamt stygn i mitt hjerta. Gilbert kände sig rörd af Beatrices oförställda öppenhet. Beatrice — min goda lilla Beatrice, sade ban och fattade båda hennes händer isina, vänskap — sann vänskap — förgår inte på detta sätt, och er vänskap är den enda jag haft, i mitt lif. sÄn mamsell Joannes då? aFörst och främst är det inte någon vän skap, återtog han med halft löje, och för ac andra är mamrell Joanne en alltför förnuftig ung un r att ry SB om ÖR ivnan hon blifvit maue Gervoise, ifall sådant är Försynens vilja.t uDet är således inte något kärleksparti. Min söta lilla Beatrice, det kan jag inte hjelpa. Jag har inte varit i stånd att bli kär och derför tar jag en flicka, som jag häller af och som jag högaktar, och jag hoppas bii lycklig med henne. Detta är ett förskräckligt kätteri; men jag upprepar ännu en gång, jag kan inte bjelpa det. Beatrice svarade: Nej, naturligtvis. Sanningen att säga, var hon icke alltför oro lig för att Gilbert skulle bli passionerad! kär i mamsell Joan e. Det var redan illa nog, att han skulle gifta sig med henne: Hennes första rörelse var öfverstånden, och bon såg ännu litet upphetsad ut, men hvarken förvirrad eller olycklig. På detta sätt bedraga menniskorna sina egna och älven sin nästas hjertan?. tänkte Gilbert, under det han betraktade Beatrice. Jag vet inte om Beatrice för ett ögonblick sedan tänkte på vänskap; men säkert är, alt! jag inte gjorde det. Iobillning och skön het spela oss ibland besynnerliga puts, och om inte Lucie Joanne hade varit, så trol