Aftonbladet – 21 september 1865, sida 3

NS OO MM Det har hon inte heller gjort ännu, inöll Gilbert; ty jag kunde inte begära hennes ja förrän jag först fått min fars samycke.6 Hon vet således inte att ni vill ha henne! utbrast Beatrice. Jag har talt med hennes mor, och kanske har hon talt om för henneX, svarade Gilbert allvarligt. Och ni har inte talt med henne?4 Nej, det har jag inte. Kanske att hon då, när allt kommer omkring, inte vill ha er.X Ja, det är visst möjligt — men jag tror likväl att hon vill det. Hon bar alltid visat sig god och vänlig emot mig — men det är då för öfrigt hennes natur. a Gilbert såg tankfull ut, utan ait dock se hvarken hoppfull eller nedslagen ut. Beatrices svarta ögon sökte förgäfves i hans ansigte efter något tecken fili en varm älskares förhoppningar och farhågor; han märkte det och log mot henne med det allvarliga leende, som var honom eget. Ni har fullkomligt rätt, sade han, besvarande hennes tanke; detta är inte någon stor passion; men det oaktidt önskar jag att bli Lucie Joannes man, och jag tror att hon å sin sida önskar att bli doktor Gervoises hustru. Hon är älskvärd, mild och intelligent; hon har en liten förmögenhet, och ehuru jag inte är sniken, så kan jag likväl inte gifta mig med en fattig flicka. Hvarför inte det? inföll Bestrice hastigt: Gilbert tvekade. Hvarför inte? upprepade hon. Säg mig det, Gilbert. P (Forts. följer.)