Aftonbladet – 21 september 1865, sida 3

m IA MV vände sig hastigt om och såg på Gilbert. Hon fruktade honom mindre än hans bild. Af de två var han den som var mest upp rörd. Han var blek och kunde knappast e på Beatrice. Hon hade redan upptäckt let och frågade häftigt: sHvad är det, Gilbert? Hvad fattas er?? sIngenting, Jag blef bara litet yr i hufvudet. Nn gick till fönstret och tänkte för sig sjelf; Fopen Jilla Beatrice är en hexa, Jag tror att jag var nära att göra mig sjelf till en så stor narr som en menniska någonsin kan bli. Det var väl att hon vände sig om och häfde förtrollningen. Jag måste en gång för alla göra slut depå. Han gick tillbaka fram till kaminen, och i det han satte sig ned invid Beatrice, såg han på sin klocka och sade; Min far kommer visst inte i afton.5 uNej, svarade Beatrice och tänkte för sig sjelf: Gudskelof för det! Ni har aldrig frågat mig, Beatrice, hvilket ärende jag kom hit till Carnoosie. sDet var således ett ärende som förde e hit — inte stackars Beatrice, sade hon hel sorgset. Det var ett ärendeX4, fortfor han, Soct ett ärende, som Carnoosies egarinna är be rättigad att få veta. Jag har kommit hi för att be om min fars samtycke till mit giftermål. Beatrice såg helt förbryllad ut. SÄmnar ni gilta er, Gilvert? ropade hon Ja, jag hartänkt det4, svarade han lugnt Jag hoppas att ni inte har något deremot miss Gordon. Denna tanke tycktes toa honom, ty ha: tänkte på den lilla egensinniga egarinna af Carndosie från gamla dagar — på de