Aftonbladet – 21 september 1865, sida 2

sen var der. att Gilbert icke längre höll wtf henne! Öch så tänkte Beatrice huruvida son icke kunde återvinna något af den tillgifvenhet han förr hade hyst för henne. Och som hon var mer öm än stolt och mer trig att vinna sin Önskan än försigtig att dölja sitt syfte, visade hon genast Gilbert bvad som läg henne om hjertat. Min lilla Beatrice, tänkte han helt förbryllad; du är mycket god och snäll, men jag måste sätta stopp för detta; det är alldeles nödvändigt. Jag undrar om du inte skulle tycka om Gilbert litet mindre ifall han började göra anmärkningar rörande dina små fel! Han suckade, ty det var icke någut hehagligt göra. Beatrice hade fel, det kunde icke nekas; men Gilbert skulle helst velat låta dem hvila i fred och ro. Han gjorde det emellertid icke, och en afton, då de händelsevis voro allena i mrs Gervoises förmak, började han med att göra anmärkningar mot Beatrices uppförande mot miss Jameson, tJag hoppas att jag inte sårat er, tillade han skrymtaktigt, då han såg henne rodna af smärta. uNej, GilbertX, svarade hon och försökte att visa sig lugn och modig; det gläder mig att ni vill säga mig mina fel; jag har många sådana. Ja, ni har er andel. Han talade skämtsamt, men orden trängde till Beatrices hjerta. Mer än min andeit, sade hon; men sel ni, Gilbert, jag har inte blifvit uppfostrad som andra flickor. Jag har Iefvar här på gamla Öarnoosie obekant med verlden och dess sätt, och jag har växt upp som ogräs — på egen hand. Min stackars mor har varit plåga af sjukdom och kunde inte se om