Aftonbladet – 21 september 1865, sida 2

Min stackars lilla Beatrice, jag har särat ——nn—— —— MMMM Ja, så mycket som behöfs för att låta er känna dess styrka. Och hon fortior alltjemt att se in i elden. Nu är jag öfvertygad ait det står tårar i dessa strålande ögon! tänkte Gilbert; ty annars skulle Beatrice se mig in i ansigtet. dig! Ack, hvarför är du inte fortfarande min lilla Beatrice? Huru snart skulle icke då en kyss äterställa tred emellan oss, eller, rättare sagdt, huru gerna skulle jag inte då valsat med dig så mycket du önskat! Det är skada, stur skada att du vuxit upp och blifvit en så vacker flicka!4 ÖNi kar nu stänga pianot, miss Jameson, sade Beatrice i en temligen nedslagen ton. Mycken tack för ert besvär. Mrs Gervcise, som hade blifvit förvånad och förskräckt af ljudet af musiken och dansen, trädde nu in i rummet och fann stämningen sådan hon önskade finna den. Gilbert och Beatrice sutto på afstånd från hvarandra, synbarligen helt kalla och likgiltiga. TJuGOANDRA KAPITLET. Sålunda gingo flera dagar, och ännu var mr Gervoise, som uppehölls af vädret och affärer, icke anländ. Mrs Gervoises oro hade upphört. Gilberts sätt var synnerligt egnadt att skingra alla hennes farhågor. Det var tydligt att han i hög grad beundrade Beatrice, men det var också fullt tydligt, att han icke ämnade låta denna beundran få makt med honom. Han var fri och förtrolig med henne; hans sjelfbeherrskning svek honom aldrig, och hans blickar, leenIden, ord, allt talade om en orubblig kon troll öfver hjerta och känslor. Hans för trolighet var förtroligheten hos en gamma!