Aftonbladet – 20 september 1865, sida 3

bert följde. Det var så likt den fordna Beatrice att så der befalla honom, och han kände sig nästan som en gosse igen, då han nu fann sig lyda Beatrices befallningar. Beatrice tog honom med sig upp till modrens rum. Det var för ånga som spionerade på henne på Carnoosie, för att hon skulle velat stanna der nere med Gilbert. Mrs Gervoise hade ännu icke lemnat sin sängkammare, och Beatrice fann förmaket tomt, såsom hon hade väntat och önskat; men ingen mer än mrs Gervoise, som låg i nästa rum, kunde veta att hon var der ensam med Gilbert. Och som Beatrice föga anade att hennes mor med missnöje såg detta deras mellan-fyra-ögon, lyckönskade hon sig till den ypperliga plan, som hon hade uttänkt. Hon förlorade emellertid ingen tid med att läta Gilbert veta hvarför hon hade fört honom dit upp. cJag frågade er i gär ufton, Gilbert, sade hon, och ni gaf mig mycket korta och otillfredsställande svar. Jag ämnar emellertid inte släppa er så lätt. Hvad har ni gjort sedan vi skildes? Män och qvinnor föra så olika lefnadssält, att den mest fläckfria af endera könet knappast skulle vilja besvara en sådan fråga, framställd af en at det andra könet. Gilbert, som var helt öfverraskad af denna plötsliga fråca, svarade icke. Nå, hvariör svarar niinte?X utbrast Beatrice, i det hon lätt rynkade pannan. Jag frågar er ännu en gång hvad ni tagit er till under den tid som vi varit skilda ? SOch jag ställer samma fråga på er.4 cÅh, jag är en fågel i burX, svarade Beatrice med en viss bitterhet; ni vill väl inte att jag skall hålla räkning öfver hampfröet och gräset som man ger mig!4 Nej, visserligen; men vilda fäglar å sin