Aftonbladet – 20 september 1865, sida 3

Denna gång kunde Gilbert svara öppet och oförstäldt. Nej, det har jag visst inte. Beatricer äro ensomna i sitt slag, och resande ha aldrig funnit mer än en i sender. Han talade så vänligt, att Beatrices hjerta genast veknade. Hon hade omsider funnit nyckeln, och nu skulle hon öppna dörren och träda ditin; men då hon kom till denna angenäma slutsats, öppnades en dörr, som icke var den som ledde till Gilberts hjerta, och miss Jameson steg in i rummet. Hon ryekte nästan till af förskräckelse vid den förtrytsamma blick Beatrice gaf henne, hvilket mycket roade Gilbert, och sade hastigt: Mrs Gervoise ekickade efter mig och bad mig vänta henne här. Detta var fullkomligt sannt. Mrs Gervoise hade hittat på detta medel för att hindra ett mellan-fyra-ögon, som hon sjelf ännu icke kunde förekomma. Sedan miss Jameson yttrat dessa ord, satte hon sig ned och tog fram sitt arbete. Gilbert betraktade Beatrice. Hon klappade med foten mot golfvet, såg upp i taket och tycktes helt plötsligt förstumrbad. Hon tänker visst på något puts mot den stackars guvernantenX, tänkte Gilbert, mycket road; jag undrar hvad det kan bli.s Gilbert, som redan hade insett att Beatrice var i stånd till många besynnerliga saker, var emellertid för ingen del beredd på hvad som följde. Miss Jameson!4 ropade Beatrice och sprang upp. Miss Jamesons sömnad föll ur hennes hand, och hon gaf Beatrice en förskräckt blick: SVar god och sätt er vid pianot och