Aftonbladet – 20 september 1865, sida 3

sida flyga så vidt omkring, att de lätt kunna glömma hur långt de varit. Beatrices anlete fördystrades. CJag märker att ni inte vill säga mig någonting, Gilbert4, sade hon; och likvält, tillade hon med en suck, Xskulle jag bra gerna velat veta hvilka känslor, förhoppningar och sträfvanden upptagit ert lif — vill ni inte skänka mig ert förtroende? Gilbert kunde icke säga att han ville det. Hvad var det väl för gemensamt dem emellan? Huru kunde han till exempel säga Beatrice att hufvudsyftet tör hans medicinska studier hade varit att upptäcka värvaron af infusorier i menniskokroppen? Huru kunde han tala om köttets späkande för en tjugo års flicka, frisk som en ros och med ett utseende som om sjukdom aldrig skulle komma henne nära. Har ni haft vänner?4 fortfor Beatrice. Ja, en vän har jag haft. Ar han död?4 4Nej.C Nå, men hvarför säger ni då att ni haft en vän? tDerför att han nu inte längre är det. Hur kom det till?4 frågade hon och sköt sin stol närmare till hans för att höra hans historia. Men som Gilbert icke var hågad att berätta henne denna historia, svarade han helt likgiltigt: c Åh, det var en temligen barnslig tvist.4 Ni är verkligen bra tråkig, Gilbert! sade Beatrice förtrytsamt. Ni vill inte berätta mig någonting, ehuru jag längtar så mycket att känna ert lif. Harninägonsin träffat några Beatricer?4 frågade hon med en liten avstrykning af svartsjuka.