Aftonbladet – 20 september 1865, sida 2

Hennes mor hade aldrig sett henne sådan. När allt kommer omkring, tänkte mrs Gervoise, kan man verkligen inte undra på om Gilbert skulle bli förtjust i henne. Det är visst sannt, att Beatrice inte är någon fulländad skönhet, men hon är så själfull, så täck och så olik alla andra unga flickor. Jag kunde märka att han var lika förvånad som förtjust; men tänk om hon också blefve förälskad i honom! Och som hon visste att förakt är det säkraste medlet att förjaga kärleken, började hon listigt sitt angrepp. Så bondaktig stackars Gilbert har blifvit! sade hon. Tycker du det, min älsklipg? För min del tycker jag att han har ett mycket tint sätt. Ja, men han ser i alla fall bondaktig ut, mitt söta barn. Beatrice såg helt förbryllad ut. Han ser onekligen mycket bra ut4, sade hon; han ser bättre ut än sin bror. Antony är qvinligt vacker, men Gilbert har någonting så manligt. Mitt söta barn, lät inte din far höra sådana ord, stammade mrs Gervoise. Nej, naturligtvis. Vet du, min älskling, hvarför Gilbert kommit hit? Han sade mig, att han har någonting att uppgöra med sin far.4 Det var således inte för att träffa mig som han kom, tänkte Beatrice; och jag skulle med glädje rest hundra mil för att å se en skymt af honom. Hon teg, och mrs Gervoise undrade hvad hon skulle säga härnäst. Beatrice, som tröttnat att stå, hade kastat sig ned i den länstol, i hvilken Gilbert nyss hade suttit; hennes mörka hufvud hvilade mot det karmusinröda sammetsöfverdraget; hennes upp