Aftonbladet – 19 september 1865, sida 3

nu kan vara valbar till riksdagsman tor nutvudstaden mycket lätt. 3:dje momentet af riksdagsordningens ofvan åberopade 14 stadgar: För städerna må ingen till riksdagsman utses, som icke minst tre r före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, varit, enligt 1:sta mom. af denna , valberättigad i staden? m. m. Enligt detta 1:sta moment äro valberättigade: borgare, öfrige idkare af yrken, som till borgerliga näringar räknas, egate af hus eller tomt samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt, af jord under stadens domvärjo, alla dessa, så framt de äro i staden bosatte, d.v.s. mantalsskrifne. Att vara mantalsskrifven är således ett oundgängligt vilkor för att vara valberättigad, att vara valberättigad i minst tre år är åter ett oundgängligt vilkor för att vara valbar, alltså måste man äfven vara mantalsskrifven i minst tre år, för att vara valbar. Detta torde icke af någon bestridas. Hr Wallenberg var för år 1862 (enligt Bil. 2) mantalsskrifven i Sundsvall, och detta till och med i egenskap af borgare (Bil. 3). Han kunde . sålunda, då, enligt k. förordningen angående mantalsoch skattskrifnings förrättande af d. 20 Juli 1861, ingen får samtidigt vara på mer än ett ställe mantalsskrifven, först med början af år 1863 vara mantalsskrifven i Stockholm. För detta år befinnes han också vara mantalsskrifven i Stockholm (Bil. 4). Han har alltså ännu icke i minst tre år varit der mantalsskrifven och sålunda icke heller i tre år valberättigad, hvadan han ej heller i denna stund kan vara till riksdagsman i Stockholm valbar, enligt riksdagsordningens förenämnda 14 . Af ett tillägg till ofvananförda 3:dje mom. i samma har man till och med i offentligt tryck velat göra gällande en uppfattning af saken, som skulle tillintetgöra riktigheten af hvad je nu anfört. Detta tillägg, som är fogadt till bestämningen af de tre åren, lyder sålunda: och beräknas denna tid från tjensteeller borgare-!) eds afläggande eller från det utöfningen af yke börjat eller egande och besittningsrätt till hus, tomt eller jord i staden blifvit förvärfvad. Det är för mig ofattligt att detta tillägg skulle kunna åberopas till stöd för hr Wallenbergs val barhet på den grund att hr Wallenberg varit huscgare i Stockholm i mera än tre år. Tillägget är endast ett behöfligt förtydligande, som ejskan gifva anledning till det minsta missförstånd, om man endast fasthåller hvad som följer af S:s fö regående stadgande, nemligen att det första allmänna vilkoret för att vara valberättigad är att vara mantalsskrifven, och mantalsskrifven i tre år för att vara valbar. Då det ansågs nödigt att bestämma terminus a quo, eller den ifrån hvilken beräkningen skulle börja, ligger det i sakens natur att denna tidpunkt icke kunde blifva någon annan än den, då någon af de andra i mom. 1 uppräknade qvalifikationer tillkom, som, jemte egenskapen att vara mantalsskrifven — hvilken alltid foörutsättes — först gjorde en person val. bar. Naturligtvis kunde mantalsskritningen icke blifva utgångspunkten, emedan denna ensam icke ar denna verkan. När fråga, såsom i förevande fall, är om en husegare, måste tidpunkten r fastighetens förvärfvande vara den ifrån hvilken hans kompetens räknas, men under samma uppenbara förutsättning att han skall vara mantalsskrifven. Beräkningen till fördel för kompetensen kan först börja när mantalsskrifningen och fastighetsförvärfvandet så att säga falla tillsammans. Om sålunda någon i aldrig så många år haft fastighet utan att vara mantalsskrifven i samma stad, så har han dermed tydligen icke vunnit en enda dag till fördel för sin kompetens. Skulle valbarhetskompetensen, istrid med denna min uppfattning af saken, göras beroende endast af qvalifikationen af att i 3 år före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, hafva varit fastighetsegare, så skulle ej blott vilkoret i 3 mom., att man, för att vara valbar, måste hafva varit i tre år valberättigad, på sätt som i 1 mom. (allt af 14) bestämmes, helt och hållet paralyseras, utan ock den största lätthet beredas för en hugad spekulant på riksdagsmannaförtoendet att i detta hänseende hånfullt eludera grundlagens både bokstaf och mening, dymedelst att han köpte fastigheter i flera städer och sedermera (under förutsättning att han i minst tre år varit egare till fastigheterna) för sista året lät mantalsskrifva sig inom den af dessa städer, der han hade säkraste utsigten att kunna blifva vald till riksdagsman. Ehuru jag antager att kongl. öfverståthållareembetet på de nu framstälda grunderna under känner hr Wallenbergs kompetens och förklarar det val, hvarigenom han utsetts till riksdagsman för Stockholm, för ogiltigt, får jag dock ytterligare fästa kongl. öfverståthållareembetets uppmärksamhet på en omständighet, som ensam, äfven om allt det anförda skulle ogillas, tydligen ufver vid handen att hr Wallenberg icke ens kan få börja räkna sin kompetens ifrån början af år 1863, utan först vid början af 1864, och att han sålunda ej kan vara valbar förr än vid början af år 1867. Jag har nämnt, att hr Wallenberg för år 1863 är mantalsskrifven i Stockholm. Men af bil. n:r 2 synes äfven, att han för samma år är mantalssknfven i Sundsvall. Af de i kammarrätten befintliga handlingar synes äfven att han derstädes blifvit debiterad mantalspenningar, som ej sedermera blifvit afkortade. Hr Wallenberg är sålunda mantalsskrifven för samma år på tvenne ställen. Men detta är, som ofvan är nämndt, i uppenbar strid mot kongl. förordningen af d. 20 Juli 1861, hvars 3:dje ordagrannt lyder så: Bj må någon samtidigt vara på mer än ett ställe mantalsskrifven.? Denna dubbla mantalsskrifning, för hvilken lagen icke bestämmer något särskildt ansvar, måste, då den är olaglig, hafva den följd, att de rättigheter, som skulle härflyta från mantalsskrifningen äro af hr Wallenberg förverkade för år 1863; och kan hans kompetensberäkning sålunda icke börja förr än med året 1864. Jag antager gerna att det är genom något misstag som hr Wallenberg kommit att på detta sätt blifva mantalsskrifven samtidigt på tvenne ställen. Att han icke anser detta riktigt, utan tvärtom hyser den mening, att den, som låter sig komma sådant till last, icke ens bör få inträde i borgareståndet, änskönt han är vederbörligen vald på en af sina mantalsskrifningsorter, lade hr Wallenberg i dagen, då han vid början af 1859 —1860 års riksdag slöt sig till den majoritet, som då ur borgareståndet utvoterade hr Rathsman, på den grund att han var mantalsskrifven del ledamöter. som deltogo i denna åtgärd, äfven för nu instundande riksdag äro invalda i ståndet, så är det antagligt, att fråga nu äfven väckes om hr Wallenbergs utvoterande i fall han skulle uppträda i ståndet, och sedan en gaug ex sådan fråga är väckt, kan ståndet ej gernä undg att bifalla densamma, så mycket mera som det nu är i tydlig lag förbjudet att vara mantalsskrifven på tvenne ställen, hvilket icke var förhållandet, då hr Rathsman för denna orsaks skull utvoteradsa, Undertecknad gör sig förvissad att k. öfverståthållareembetet äfven i detta finner en anledning att kassera hr Wallenbergs val, för att såmedelst förekomma den kollision mellan myndigheter som annars lätt kunde uppstå. tockholm den 1 September 1865. K. A. Lindström, Valman i 1:sta valdistriktet. Afskrifter. (Bil. 2.) Transumt af mantalsoch skattskrifningslängderna i staden Sundsvall af Wester-Norrlands län för nedanskrifne år: 1862. 4:de qvarteret -—— Handlanden A. O. Wallenberg — — — — — — 1863. 4:de qvarteret — — — både i Stockholm och i Waxholm: Då en storl:s