— Rå allmoge. Från Jerfsö skrifves den 4 September i Helsingen: Vid landtbruksmötet härstädes förl. vecka hade man tillfälle se hvilken demoralisation kan blifva inplanterad hos landtbefolkningen i de socknar, der större marknader hållits, och det har derföre icke heller varit utan skäl man arbetat att få bort desamma. Då årets landtbruksmöte förlades till Jerfsö, förmodades likväl att jerfsöboerna skulle genom ett godt uppförande söka vederlägga det rykte att råhet och gränslös vildsinthet utgör grunddraget i jerfsöallmogens karakter, men man fick snart se att der lasten en gång slagit rot är den ej lätt att bortrensa. Det var nu också svårt för sockenboerna att se så mi nga utsocknes utan att gamla minnen skulle återväckas om de nöjen marknadstillfällena förskaffat dem och emedan det fanns rik tillgång på den svenska nationaldrycken, dröjde det icke länge förrän deras sinnen voro i jäsning. De hade utan afgäld upplåtit kyrkan till en konsert som skulle gifvas af Bollnäs skarpskyttekår, men här sannades ordspråket: ?Han gir som jerfsökarlen, han ätrar si ty då konserten skulle börja, fick man se oförskämdheten gå så längt, att allmogen, med högst få undantag, började storma sig in, utan e ande af inträdesalgift som dock ej var mer än 25 öre; detta kunde hafva ursäktats, om det varit de obemedlade som ville in gratis, men det var just de mera högmögende bönderna, hvilka, då det är fråga om. femkort och dylika själsnjutningar visa sig icke hafva ondt om penningar, som nu ville in utan afgift, och för att undvika slagsmål i sjelfva kyrkdöiren, hvilket den närvarande ordningsmakten icke ansåg sig kunna hindra, måste man låta denna pöbel erhålla fri entre. På aftonen, då flera af deltagarne i mötet voro församlade vid möteslokalen, fingo oordningarne sådana dimensioner, att hvar och en som ej ville riskera armar och ben, måste smyga sig derifrån, hvarefter de vilda sällarne företogo sig att slå sönder fönsterrutor och annat som fanns i deras väg.