Aftonbladet – 18 september 1865, sida 3

Att förre stadsmäklaren Johan Holms ti sina verkningar så olycksbringande falliss ment med ett hårdt slag drabbat Smålanc enskilda bank, och att cessionanten på e oförsvarligt sätt missbrukat centralstyrelsen Joch vi tillägga, jemväl bolagets mångårig obegränsade förtroende, är allom bekan terstär ait taga i betraktande transakti Inernas beskaffenhet. Allt sedan år 184 hade Johan Holm varit bankens vexling ombud i hufvudstaden. Af de, rörand Idenna sak i A. B. för den 9:de och 11: innevarande Sept. offentliggjorda handlingai finner man att med hr Holm träffats en ö verenskommelse, enligt hvilken han skulle förallt hvad vexlingskassan öfversteg 150,00 rdr, erlägga ränta, först med 2 4, seder mera med 3Z4.? Man finner jemväl dels af vid den tid då olyckan inträffade, vexlings fonden utgjorde 466,666 rdr, dels att cen traldirektionen uppgifver att vexlingarn hafva varit mycket olika, och icke sälla de sednare ären uppgått till 150,000 rd och jemväl deröfver på en enda dag?. Ick desto mindre har det en och annan gång inträffat att vexlingskassan varit helt oci hållet uttömd. Dessa anordningar uppgif vas vidtagna af centraldirektionen för at bereda banken någon inkomst äfven af vex lingskassan?. I afseende på de betydligt lån hr Holm ionehaft, och hvilka vid Holm: fallissement uppgingo till 450.090 rdr, enlig! trenne förskrifningar, yttrar ceniraldirektio nen att, för de län hr Holm sälunda emot. tagit, har han lemnat sina reverser med hy. potek och betalt mycket högre ränta än son erhållits ifall penningarne blifvit insatte på uppoch afskrifningsräkning i riksbanker eller enskild bankr?Hr Holm var således icke allenast Smålandsbankens vexlingskassaförvaltare, utan äfven dess störste låntagare. I afseende på aftalet om vexlingens besörjande, måste vi underkänna centraldirektionens motiv, som synes hafva varit att ?bereda banken någon inkomst äfven af vexlingskassan?. Atthålla kassa är en kostnad som hvarje bank måste underkasta sig. Vexlingskassan utgör en del af bankes kassa och bör derföre när som helst vara till finnandes, samt icke under någon förevändning utlemnad i rörelsen. Om en kassör eller annan kassaförvaltare företog sig att med bankens kassa diskontera korta papper under förutsättning att kassan ej skulle råka ut för någon betydligare påkänning under de närmaste dagarne, så vore detta förfaringssätt både olagligt och otillständigt. Genom att upprätta ett kontrakt, hvaruti man förbehåller sig ränta på en del af vexlingskassan, har direktionen tacite medvifvit att någon del af kassan får utlånas. Uti detta särskilda fall har ränteberäkningen skolat göras gällande för det belopp som öfverstigit 150,000 rdr. En hvar bör dock kunna inse, att jast det belopp som öfverstigit 150,000 rdr var det mest rörliga uti kassan och följaktligen det minst lämpliga för att kunna göras räntebärande. Hr Holm hade derföre ingen annan utväg för att kunna gå i land med ett dylikt kontrakt, än att utlåva större eller mindre del af vexlingskassans grundplåt — de förberörde 150,000 rdr. — Det låg således uti sjelfva kontraktsbestämmelserna både en lockelse och en ursäkt för honom att använda de för vexlingskassan afsedda medel på helt annat sätt än för blott invexling af Smålands banks sedlar. Vi vilja nu icke tala om det okloka uti åtgärden att anförtro en banks vexlingskassa åt en enskild person som drifver större eller mindre spekulationsaffärer. detta afseende har bolaget ingen rätt att rikta förebråelser mot bankens styrelse, ty detta förhållande har fortgått både före oc efter år 1857 utan all anmärkning från bolagets sida. Den fördel, som anses ligga uti att tillförsäkra sig ränta å en del af vexlingskassan är mera skenbar än verklig. Det hade varit lämpligare att hos vexlingsombudet hafva öppnat tvenne räkningar, den ena for vexlivgskassan och den andra form af uppoch afskrifningsräkning. Man hade dervid vunnit en större enkelhet och framför allt hade sanna förhållandet blifvit återgifvet. Regeln torde således böra ;rkännas vara: att en bankstyrelse bör hålla så liten kassa som klokheten kan tillåta, men utt alltid kassan får vara kassa och ingenting innat I Alla korta lån anses i allmänhet såsom sassareserv och samtlige banker hafva troigen i förhållande till deras rörelse dylika kassareserver. Af denna beskaffenhet torde le 450,000 rdr som smålandsbanken lånat Johan Holm få anses hafva varit. Vid så veskaffade låns utlemnande plägar vanligen säkerheten att punktligen återfå det utlånade tas i första rummet och räntan i det andra. Man bör aldrig förgömma att säkerheten j alltid är fullkomlig der räntan är den rögsta gångbara. Nu har hr Holm erbjudit nycket högre ränta än i öfrigt kunnat erhällas ör penningekapital på kort uppsägning ller å vista och detta har föranledt centralirektionen att icke så noga fästa sig vid eskaffenheten af de erbjudna hypoteken. i kunna knappt tänka oss en fullständiare bevisning, än det ifrågavarande fallet, ör den sanning att säkerheten och räntan Utid till hvarandra stå uti ett omvändt örhållande?. Med auledning af bankens transaktioner i in helhet med Johan Holm har bolaget förägrat centraldirektionen decharge för denna el af bankens förvaltning och förordnat att irskilda komiterade skola den 1 Aug. nästommande år sammanträda för att då taga ännedom om dessa affärers ställning och ll näst blifvande ordinarie bolagsstämma eröfver afgifva betänkande. Oss förefaller et som om de felaktiga åtgärderna ligga i ppen dag och ej borde kunna anses berode af den slutliga förlustens storlek. En nnan sak är huruvida bolaget, som så inge allt gick väl, låtit de högre räntor, om varit förknippade med en större risk, g väl smaka, just är så särdeles välberätgadt att nu klandra centraldirektionen för kartade åtgärder, som under flera föregåde år blifvit lemnade utan all anmärking. ri hvad som förelupit finner man att bankrelsen lika litet som andra industriella retag är ofelbart vinstgifvande. Men det Il synas, som om bankbolagen hade svårt FA