Aftonbladet – 18 september 1865, sida 2

?Nej, gör inte det?, svarade han i en haltt hviskande ton, ty han såg att mrs Gervoise hade slumrat in; ?gör inte det.? Han lutade sig from mot henne, och Beatrice kunde icke misstaga sig hvarken på hans blick eller hans leende. Båda sade: ?Gör det inte, ty den unga flickan är tusen gånger mera intagande än barnet någonsin var. En lätt, triumferande rodnad smög sig öfver Beatrices ansigte, och Gilbert, som säg på henne, log åter och kände sig utomordentligt lycklig. Beatrice var utmärkt vacker, och ljudet af hennes musik ljöd ännu i hans öron. Hon var den ömma och trogna Beatrice från fordna dagar och tillika en annan Beatrice, varm, häftig och likväl älskvärd och fint bildad. Hennes rörelser och ställningar tjusade hans ögon, hennes ansigte drog dem omotståndligt till sig. Att sitta så och se på henne i detta stora, gamla rum med dess höga tak och präktiga möblering, var likt en skön dröm 1i ett lif, som hade varit både enformigt och strängt. För en gäng fingo hans känslor luft i ord, och han kunde icke låta bli att säga: Detta är en lycka, som jag inte nade hoppats. Beatrice såg hastigt upp till honom. Nej, fortfor Gilbert med synbar rörelse ; jag trodde inte att jag någonsin skulle få äterse er, Beatrice. Nå, ändtligen blef det då Beatrice !4 utbrast hon triumferande, Han rodnade lätt och lor, Och hvarför hoppade, ni inte det, doktor Gervoise?x frågade. hon. SÄr det inte ag som är Carnoos; eg egarinna? Och var ni ipte viss om 87, vara välkommen? (Forts. Ya