efter förtjenst. Du krossade den fot, som för din räkning tog i besittninz Neapel och Sicilien. Du fjettrade den hand, som ville lemna dig Rom. Gör straffet fullstänaigt. Krossa den andra foten, bind den andra handen, ty jag känner anlag för recidiv. Jag känner mig frestad att förnya samma brott så länge jag har en droppe blod i, en flägt at lif i min kropp. Men kom ihåg en sak: jag gjorde min pligt i trots af mina grundsatser, gör du också din i trots af dina allianser! Lät de italienare, som gjorde dig den tjensten att tillfångataga Garibaldi, också göra Italien den tjensten, att jaga bort utländningen! O konung, nåd för mitt fädernesland!? Hemma hos oss står allt, Gudi lof, bra till som vanligt. Några narrar påstå visserligen, att vi likna en hekt kus, som magrar ju mer han äter, medan rosorna blomstra på kinden, och att en blå strimma under ögonen skall utvisa, att vi ej äro riktigt friska. Men det är väl bara prat; det kunde nog vara sämre?. Emellertid drager vår jordbrukande allmoge bort härifrän allt hvad den hinner och vill icke lyssna till dem som ropa: ?QO fortunatos nimium, sua si bona noriut, Agricolas! — förmodligen derföre att den ej förstår latin. Och de ropande åter ha svärt att törstå ren svenska. Det är i synnerhet från Norrland som utvandringen fortgår, och björnarne, förut tillbakaträngda, börja nu hälla triumfiåg genom byarne derstädes. Sedan le Nord tog upp tonen till fördömelseqvädet ötver de nationelt-liberala sträfvandena i Skandinavien, har en annan röst redan hunnit stämma in. Det är en tillfällig? Allehandakorrespondent från Köpenhamn, som sjort ett klumpigt försök att härma Jakobs röst, men förrådes af sina Esauhänder. Samma fraser om nationalismens doktrinärer och ?det doktrinärt-liberala partiet? vita tillfyllest, att de sjunga ur samma bok och att deras andakt är inspirerad från samma håll. Jag hade, liksom hr Benedikt hos Shakspeare, funderat ut ätta eller nio förnuftiga ord som jag ämnade säga honom?, men jag har bliivit förekommen i Aftonbladets ledande afdelning. I stället vill jag nu till vidningen litt A. och B:s behjertande framställa ett förslag, hvars utförande jag tror skulle bli lönande. Vore det ej skäl att med institutet förena en litt. C. för inrymmande af tillfälliga korrespondenser och andra artiklar sådana som t. ex. hr v. X—gs i måndagens Posttidning? Om litt. A. irånsade sig rättighet att göra anmärkningar mot litt. C., så skulle nog kuncer tillströmma, som gerna betalade t. ex. 30 rdr spalten. Och ännu större skulle effekten bli, om till annonsen härom fogades ett ungefär så här lydande ?Obs. Vi hoppas, att resp. kvnder inse fördelarne af deta arrangemang. Vi vilja belysa dem med ett exempel. Som man ser, upptages vär fjerde sida i litt A. eller B. ofta af en mängd lotieriannonser. Nu är det en känd sak, att härigenom en hop enfaldigt folk lockas att försöka sin lycka, hvarigenom menniskor utarmas och penningar dragas ur landet, De som harmas häröfver, ega nu tillfälle att i litt. C. ge oss på pelsen härför, nb. utan rättighet för litt. A. att försöka försvara oss. Vi äro öfvertygade, att den vördade allmänheten skall inse, att ?hberale af en viss skola? zeldrig gått så långt i verklig liberalitet.? Obs. Undertecknad lemnar iden eratis.