Aftonbladet – 16 september 1865, sida 3

tt vi ha råd att lemna någon utväg till förrärf obegagnad. Vi meddelade nyligen en fversigt af landets skeppsfart under året 863, hvaraf syntes att dena vida öfverväande delen af dess verksamhet föll på norra ch vestra Europa samt på Kanada, medan vår andel i sjöfarten på de sydeuropeiska farvattnen redan stod tillbaka för flera anira nationers, och förhållandet på aflägsnäre haf var ännu ogynnsammare för oss, smedan vär fart der snarare bär en prägel f tillfällighet än den kan sägas vittna om en företagsam handelsanda. Men detta bör icke och behöfver icke vara så. Vår skeppsfart har redan svingat sig upp till en sådan höjd att den icke blott utgör landets stolthet, utan ock jemförelsevis lätt måste kunna erhålla en ännu större utsträckning och gifva motsvarande vinst. Våra redare känna sitt yrke i botten; de ega en erfarenhet, som utgör en säker borgen för att en sådan utvidgnibg af rörelsen kan försökas utan fara. Men så länge vår kännedom om förhållandena i dessa äflägsna trakter är så inskränkt och väsentligen endast kan inhemtas genom framställningar, som blifvit affattade af främlingar och företrädesvis beräknade på de i deras egen hemort bestående egendomliga vilkor för en fördelaktig förbindelse; så länge vi endast ega dunkla och sväfvande begrepp om hvad och huru vi der kunna söra räkning på atit afsätta eller inköpa med vinst, är det icke särdeles underligt att det förekommer den emskilde såsom ett vågsamt företag att inlåta siig på dylika spekulationer, hvilka så lätt kunna stranda på en eller annan obetydlig omständighet, som -skulle varit mycket lätt att afhjelpa om man på förhand varit väl underrättad eller på sjelfva pjatsen haft någon att bevaka sina intressen. Jnder sådana omständigheter måste äfven den driftigaste köpman låta sig nöja med att gripa i flykten de enstaka anledningar som ett gynnsamt tillfälle kan erbjuda honom, utan att det är honom möjligt att göra förbindelsen med dessa marknader till föremål för en planmessig och väl beräknad affärsrörelse. Det ringa antal norska fartyg, som deltager i sjöferten på de innersta Medelhafsländerna i alla tre verldsdelarne: såväl som på Ostindien och kustländerna på båda sidor om Stilla Oceanen, hvilka med stor fördel besökas af andra nationers fartyg, bevisar nogsamt att här återstär något för oss att göra och att vi måste tänka på att göra det ju förr desto hellre. Det närmaste och verksammaste, för att icke säga enda medlet, att få del i den vinst, som handeln på dessa länder skänker, är det ofta rekommenderade, som först anvisades af legationen i Konstantinopel, och som andra nationer med framgång begagnat, nemligen upprättandet af nationella kontor eller handelshus på de vigtigaste platserna. Under våra förhållanden säger sig emellertid sjelt att ett sådant steg icke kan väntas bli utfördt af enskilda personer, liksom det måhända icke heller skulle vara synnerligen lyckligt, då företaget i sådant fall svårligen kunde få något särdeles omfång. Men här är en punkt, der associationsandan måste göra sig gällande och der den skall kunna göra det med säker utsigt till framgång. Tanken att arbeta i denna riktning på föreningens väg uppstod först i Zirich, der den kallade till lif den s!ora ?Schweiziska exportföreningen?, hvilken redan under sin korta tillvaro visat sig såsom ett särdeles lönande företag och mycket bidragit att utvidga landets industriella verksamhet genom tillhjelp af de nya marknader, der den förstått att vinna afsättning för sina produkter. Hufvudkontoret i Zirich står under inseende af en direktion, hvilken aflönas med vissa procent af vinsten; de agenter, som stå i spetsen för kontoren eller filialafdelningarne på främmande orter, aflönas på samma sätt, så att de äro direkt intresserade i affärens framgång. Det skulle väl svårligen hvarken här eller i Sverge fattas skickliga yngre män, som skulle vara villiga att inträda i en sådan förenings tjenst. Utom den utvidgning, som upprättandet af sådana etablissementer skulle skaffa vår sjöfart genom deltagande i den betydliga fraktfarten på de aflägsnare hafven, skulle äfven vinnas rikare tillfällen till fördelaktig afsättning för flera af våra råväror, liksom den direkta importen af alla slags transatlantiska produkter måste betydligt stiga och skaffa oss varorna betydligt billigare än nu, då vi låta hemta dem genom andra, som naturligtvis skola ha sitt arbete betaldt. Äfven för utvecklingen af vär industri skulle fördelen häraf med all säkerhet bli betydlig; ty den skulle komma att riktigt trifvas först då den börjar att arbeta för en större och rikare marknad, än vårt eget folkfattiga och föga välmående land kan erbjuda den. Men med afseende på industriens uppkomst skulle dock realiserandet af här omtalade plan isynnerhet bli af omätlig betydelse för vårt brödrafolk, som har så gynnsamma vilkor för en stark industriel utveckling och som till en del redan gjort så vackra framsteg i denna riktning, att skälet hvarför det ännu icke kommit längre utan tvifvel hufvudsakligen måste sökas i saknaden af en utsträckt marknad, der det under någorlunda jemngoda vilkor kan konkurrera med andra industrifolk. Det är löjligt att tänka sig, att den vara, hvarmed hamburgarne öppnade sin blomstrande handel på Kina, icke var någon annan än svenskt stål, och att Sverges Jegen handelsrörelse med detta land ännu licke antagit någon fastare karakter eller j större omfång. Men den tid skall utan tvifvel snart komma, då en förändring härutinnan måste försiggå. Detta ären punkt, Ider de förenade rikenas intressen helt och TT TR ET hållet sammanfalla, der den innerligaste anslutning mellan folken endast kan stödja och befrämja det ömsesidiga behofvet, och det är vår fulla öfvertygelse att, medan man måhända ännu länge nog torde få arbeta förgäfves på ett närmande genom att ändra och lappa de politiska institutionerna, hvarje äfven det minsta tillmötesgående till samverkan på det materiella området knyter