Aftonbladet – 16 september 1865, sida 3

— MI Signe Hebbe, hvars engagement vid Kungliga teaierns lyriska scen för innev. speltermin är börjadt med den 15 dennes, har anländt till hufvudstaden efter en konstresa i Norge och de vestra orterna, hvarunder hon, utom de förut omtalade konserterna i Marstrand, gifvit dylika i Bergen, Kristiania och Göteborg och, enligt hvad man ser af tidngarne, blifvit emottagen med det lifligaste bifall. Om en konsert i Göteborg skrifver, bland annat, Göteborgs Handelstidning: Det rykte, som föregått denna renommerade sångerska, stadfästades fullkomligt. MI Hebbe är företrädesvis dramatisk sångerska. Hennes omfångsrika röst eger en betydande styrka och välljud, isynnerhet i det högre registret ; mellantonerna förefalla något mattare, men i de lägre återfinner man samma styrka, som utmärker de högre. Hennes skola är förträfflig, intonationen klockren, tekniken fulländad, och det ligger i hela hennes föredrag något vårfriskt, som ovilkorligen rycker åhöraren med sig. — Sångerskans första nummer var en aria ur Beethovens Fidelio?. Det är just i denna opera, som ml Hebbe firat en af sina största triumfer, t; hennes öfverlägsna spel och sång sammansmälta der till ett fulländadt, harmoniskt helt af gripande effekt. Det är naturligt att en enskild aria, lös: ryckt som konsertstycke ur ett stort parti, ej kunde frambringa denna verkan, men man erhöll derigenom en föreställning om röstens resurser och sångerskans sannt musikaliska föredrag. Lifliga bifallsyttringaroch en framropning följde efter detta nummer. arietten ur Villars Dragoner gaf mll Hebbe oss en sann föreställning om den moderna franska musiken med dess spittande, eldiga — och koketta (uttrycket må ursäktas) melodier. I vissa momenter fråmstod här den dramatiska sängerskan, hvilket gaf behörig relief åt det hela. Bifallet efter detta nummer var starkare än efter det föregående, och det stegrades till verkli hänförelse efter de båda folkvisorna, der ml Hebbes erkända öfverlägsenhet som dramatisk sångerska framstod i sin fulla glans. Isynnerhet anslog den innerligt täcka visan Fjorton år tror jag visst att jag var, der sångerskans fylliga, välklingande toner framvällde, liksom ett kristall: klart källsprång framtränger ur en klippvägg i den vilda, herrliga skogen. Den enkla, men nationella melodien, det flärdfria, natursanna ut: förandet, paradt med det artistiskt fulländade i sjelfva sången, framkallade störmande bifall, och sedan ridån fallit, men åter gått upp för attlåta mll Hebbe emottaga förnyade bevis af publikens belåtenhet, sjöng hon ännu en folkvisa och be: lönades med en ny bifallsstorm. MIl Hebbe lär i den ingående veckan komma att uppträda i Beethovens opera Fidelio.