storia, grundad på den evinnerliga traditionen om en prinsessa, som fallit i djup sömn och vaknade upp i en ny verld efter hundra år. Ack, om det kunde hända mig!? tänkte Beatrice. ?Om jag kunde falla i sömn här i detta gamla bibliotek, med min stackars älskling deruppe, och vakna fri från de bojor som fjettra mig, utan någon mr Gervoise — utan något af det nuvarandemed undantag af min ungdom. Jag skulle. då helt säkert finna en annan herre på Oarnoosie, någon vrördnadsvärd gammal gentleman, med blomstrande döttrar och krafs tiga söner och en hel flock barnbarn, folk af den nya verlden, som medförskräckelse skulle rygiga tillbaka för mig, bestrida mina anspråk och kalla Beatrice Gordon en bedragerska. Ack, jag vetinte huru jåg skall fortsätta den vackra sagan — jag är alltför prosaisk. Men nej, det skulle vara en prins, som väckte prinsessan och som sedan bar henne bort. från flydda sorger, förtrollade slott och allt amiat till ett nytt lif.4 I detta ögonblek öppnades dörren sakta, och Beatrice blf störd i sina drömmar. Hon sprang upp från sin stol och frågade i en häftig och föttrytsam ton: cHvem är der Cest moiX, svarade en manlig stämma på franska. Mr Gervoise brukade ofta begagna sig af frånska språket, och Beatrice hatade språket för hans skull, men det var ickemr Gervoise som hade talat. Hon såg en mans gestalt borta vid dörref, men den var bådå längre och mera smärt än hennes styffars. Hennes hjerta klappade och hennes hjerna omtöcknades. Gilbert, Gilbert! utbrast hon, sedan hon förgäfves försökt att kunna se hvem det var. Ar det Gilbert? (Forts. EJ