Aftonbladet – 15 september 1865, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Anna och Kerstin eller Kärlekens blindbockar?. Lars och Anna i Krokstorp vorc trolofvade. De hade vexlat både ringar och fotografiporträtter. Men så ändrade Lars bumör och det beslutade giftermålet blef ej af, hvilket var orätt gjordt, ty Anna hade blifvit mor. Saken arrangerades på vänlig väg och hon tick behålla allt hvad Lars skänkt henue i den lyckliga tiden. Men Lars trolofvade sig med Kerstin, och hon kunde ej uthärda den tanken, att Anna skulle ega Lars afbild i gles och ram. Kerstin begaf sig derför till Annas bostad och tog sin Lars, der han hängde så pryd: lig på väggen. Auna ställde sig under la. ens skydd och stämde Kerstin till Willands häradsrätt. Kerstin svarade. manhaftigt, Patt, såsom numera trolofvad med Lars, hade hon ensom rätt bäde till Lars och hans afbild?. Men häradsrätten bekräftade Annas eganderätt till den beramade afbilden. Kerstin gick till hofrätten, men förgäfves, och hon gick ända till kuogs?, ty fon ekydde inga utgifter — men utan framgång. Anna har nu K. M:ts dom, med det kungliga sekretet under, på att hon får behålla den afbildade Lars i glas och ram; — om sjelfva originalet var ej fråga. — Diamantsliperierna i Amsterdam bedrifvas i stor skala och inbringa både dess egare och arbetare en betydlig inkomst. Det största slipverket tillhör bröderna Coster, af hvilka den ene residerar i London, den andre i Paris och den tredje i Amsterdam. De flesta diamanterna inköpas i London, erhålla i Amsterdam sin strålande skönhet och derefter utbjudas de till salu i Paris. Slipverket, som drifves af en 36 hästars ångmaskin, sysselsätter 430 arbetare. Dessa äro fördelade i flera arbetslag, hvardera under sin förman, som på en gång är mästare och arbetare. Uppköpet af diamanterna fordrar en utomordentlig skicklighet. Förbiseendet af en obetydlig omständighet kan ådraga köparen ofantliga förluster. Men sjelfva slipningsarbetet inskränker sig till tvä processer. Först infattas den råa diamanten i spetsen af ett äggformigt blystycke, så stort som ett dufägg. Derefter åstadkommas facetterna på det sätt, attstenarne tryckas mot horisontalt liggande skifvor af gjutet jern, som kringdrifvas medelst remmar och bestrykas med i olja up slammadt, stoftfint diamantpulver. Detta erhålles genom pulverisering af diamanter, som antingen äro för små eller af andra skäl värdelösa för attslipas. Man får en föreställning om slipningens värde genom den aflöning, som en skicklig slipare eri näller. En af mästarne i det Costerska slipverket förtjenar 270 rdr i veckan. Endast slipningen af en diamant, som ännu ligger osåld i bröderna Costers etablissement, har kostat 10,500 rdr. Men denna juvel värderas också till 9 millioner rdr. Tillsyningsmannen vid slipverket, hvilken meddelat dessa uppgifter, berättade att kejsar Napoleon förgäfves bjudit 7!2 millioner rdr för denna sten. Andra arbetares vecklön uppgår till 30, 90 å 120 rdr, och små gossar kunna förtjena ända till 15 rdr i veckan. Den höga aflöningen är på en gång ett värn mot tjufverl, fastän detta dock icke helt och hållet kan förebyggas, och en sporre till omsorgsfull behandling af det dyrbara materialet, hvars skönhet och värde lätteligen kan förstöras genom en felaktigt aabringad fasett. Man beräknar att endast från detta slipverk utgå färdiga ädelstenar till ett värde af 750,000 rdr i veckan. Egendomliet gömställe. I början af Au gusti månad, berättar Helsingfors Dagblad, bort. stals från societetshuset i Helsingfors en öfver rock, hvilken man nu återfunnit på ett kuriöst gömställe för stulet gods, nemligen — stadshäk. tet, der den varit insydd i en madrasg, som be. agnats af en fånge, hvilken suttit der långt ti ligare än stölden skedde. ——— — —. X xX——