Aftonbladet – 15 september 1865, sida 2

I ket hos mrs Gervoise, som med upplyftadt pekfinger bjöd honom tystnad. cHvad är det med mr Ray? utbrast Beatrice och reste sig upp. Hvar är han? Är han frisk? Hvad har händt? Hvad är det med honom, doktor Rogerson?4 Hon fick icke något svar. Han är sjuk!4 sade Beutrice. Jag vet att han är sjuk! Doktor Rogerson hostade och ämnade tala, men Beatrice hejdade honom. Hon visste allt. Hans blick hade underrättat henne om den sorgliga sanningen. Mr Ray var död! Han också! utbrast hon och knäppte ihop händerna i sin förtviflan. Han också ! Först mr Raby och så mr Ray! Kära barn! sade hennes mor förskräckt. Ja, ropade Beatrice, i det hon reste sig upp och såg på dem båda. Jag bryr mig inte om huruvida någon hör mig. De äro döda, dessa båda män, den ena oerför att han kunde beskydda mig, den andra derför att han höll af mig! Mr Rogerson såg oroligt på henne, ty Beatrice hade endast yttrat hvad hela den lilla verlden omkring Carnor sie sade. Dessa tvenne olycksbådande dödsfall lades af den allmänna meningen mr Gervoise till last, och han hade flytt för denna starka makts dom, och hade dolt sig, ingen visste hvarest. ?Mr Ray dog af ett hjertlidandeX, stammade doktor Rogerson, helt förvirrad. Ja, men hvem var det som tillfogade honom det stygn, som var orsaken till hans död ?? frågade Beatrice i lidelsefull ton. Doktor Rogerson teg och följde med glädje det tecken mrs Gervoise gaf honom att lemna rummet, ?Hur gick det till?? frågade Beatrice. Berätta mig alltsammans — jag måste veta alltsammans — jag vill det !? ?En annan gång, kära barn, en annan gång. (Forts. följer.)