Aftonbladet – 15 september 1865, sida 2

den mat, som det behagar mr Gervoise att sända mig. Jag rår om detta hus, och jag vill äta vid mitt eget bord.4 rs Gervoise vred åter sina händer. Hör nu hvad jag säger dig, sade Bea. trice i en lugnande ton. Om han inte släpper mig ut i morgon, befaller jag någon af tjenstfolket att öppna för mig, och man ska göra det. Men jag vill helst undvika det — jag känner honom och vet huru han kan vrida och vända. Det är säkrare att besegra honom i tysthet och inte trampa på honom med för tung fot, ty då gör han som ormen, vänder sig om och biter.? ?Beatrice, du skrämmer mig?, sade modren darrande och talade i en halft hviskande ton. s5Så lemna mig då och lita på mig?, hviskade äfven Beatrice. Lita på mig, säger jag. Har jag inte under aila dessa år ständigt varit den segrande? Lita på mig, säger jag; hen visste att hans verkliga makt snart var förbi, och derför gjorde han ett så förtvifladt försök att skrämma mig och bygga ett nytt tyranni på en an nan grund; men han ska bli bedragen i sina förhoppningar; och nu god natt!? Hon kysste sin mor och stötte henne mildt ifrån sig. Mrs Gervoise lemnade rummet, och Beatrice hörde nyckeln vridas om i låset. Hon sjönk tillbaka på bädden, Hon var för matt och trött för att orka kläda af sig. Hon låg der och såg upp mot himnelen och tullmänen, som lyste in på henne och frambragte tvenne fyrkantiga ljusa läckar på goltvet, alldeles som den attoen för eliva är sedan, då hon hade lofvat in stackars svaga mor att skydda och förvara henne mot hennes förtryckare. Och ag har bällit deita löfte?, tänkte Beatrice, rots alla pröfniogar och vedermödor: ag har hållit det, och jag ska hälla det å länge jag lefver, min stackars, älskade nor. Aldrig, så sannt mig Gud hjelpe, ka du komma ätt lida genom mitt förvälande.?