Aftonbladet – 15 september 1865, sida 2

BEATRICE Beman i tvenne dollar, AP Julia Kavanagh. Hon började känna sig mycket matt och svag och kastade sig, klädd som hon var, i sängen, men sömnen ville icke infinna sig. Den gick omkring för hennoes ögon. Hon försökte att glömma maten, som stod bredvid hevne på bordet, men hon kunde det icke. Det stod beständigt för hennes ögon. Hon tänkie på den med en orolig och brinnande längtan, som tilltog i styrka allt som tiden gick. Det tycktes henne som om flera dagar hade förflutit sedan en bit mat hade kommit öfver hennes läppar. Alia de mänga berätelser, gom hon hade läst om sjöfarande och fängar, som svultit ibjäl, döko åter upp i henves minne. Besättningen på Medusa och Ugolino i fängelset voro hennes sällskap under denna sjukliga dvala. Det var ögonblick då modet var nära att svika henne och då hon tänkte på att gifva efter; men så segrade stoltheten, och minnet af mr Gervoises gäckande blick gaf henne kraftt att uthärda lidandet. Det var midnatt, och Beatrice hade sjunkit i en feberaktig slummer, då ett ljus, som glimmade tätt invid hennes ögon, väckte upp henne. Hon såg upp och blef varse modrens tårdränkta ansigte, som lutade sig öfver henne. Beatrice, älskade barnX, sade hon, tom du älskar mig, så njut någon föda — ät, drick, förtär någonting! 4Jag har druckit, svarade Beatrice; var inte orolig för min skull, min älskling; det har ingenting att betyda, jag blir snart fri. Mrs Gervoise vred sina händer. tHan säger att han inte ger efter, Beatrice, och du känner honom. Om du inte ( Se A. B. nir 183—197, 199, 201—207,; 209, 211, 212 och Zl AJ.