Aftonbladet – 14 september 1865, sida 3

mänhet stod jpå rot, har genom 2 på hvarandre följande starlka frostnätter den 2--3 och der 3-4 dennes mer och mindre skadats eller för derfvats, och en derefter inträdd och ännu fort farande regnig väderlek an: Rö. rande dennas storlek och omfång hafva ä icke noggranma uppgifter från de särskilda or terna hunnit ingå, och de upplysningar jag un der nu pågående marknad kunnat inhemta al män från olika trakter af länet äro redan der före icke fullt tillförlitliga, att frostskadan å sä desväxten mångetnstädes, och der densamma icke öfverstigit en viss grad, icke förr än efter några dagar kan med säkerhet bedömas. Men ehuru jag alltså änru icke är i tillfälle att närmare be. stamma skad:ns omfång och att härpå grunda en beräkningaf länets tillvångar och behof, är dock beklaglizen uppenbart, att den Jemtland nu öfvergångra olyckan är svårare än att den kan af landet bäras utan hjelp eller elände. Då termometern under de båda frostnätterna, hvilka på sim ställen föregingos af ännu en tredje, äfvensom af ymniga snöfall under dagarne, mångenstädes inom stdesorterna nedgick till — 5 grader och här i Östersund till — 3 grader, så synes redan härat antagligt att skadan måste vara både allmän och stor. Den förhoppning jag till en början hyste att, då sädesskörden 3 srosttarliga ställen redan för 2 veckor sedan syn tes börjad. en stor del af kornet och rågen så. lunda skulle vara undandragen frostens förhär jelse, samt behofvet af frösäd härigenom i det närmaste tryggadt, motsvaras, efter hvad jag er far, blott i alltför ringa mån af verkl!igheten, och behofvet af utsädeskorn är tvärtom det som i främsta rummet gör sig gällande, hvaremot det är att hoppas att af den frostskadade säden störia delen skall till ojäst bröd dock vara använd: ar. Den bekymmersamma ställningen försvåras, i olikhet mot hvad 1849 egde rum, dels genom brist på potates, hvilken på de flesta ställen är alltför outbildad-under den nu af frosten nedslagna kålen, dels deraf att, till följd af svaga skördar under närmast forutgångna år, distrikternas spanmålsmagasiner, der de icke redan blifvit upplöste, ega obetydliga tillgångar, dels ock hufvudsakligen af en utomordentligt tryckande penningebrist, på hvars förbättring genom skogsafverkning och härigenom tillskyndad arbetsförtjenst under tilistundande vinter, föga hopp lä rer kunna sätias i anseende till däliga trävarukonjunkturer. Jag motser alltså under dessa förhållanden en sorglig nödvändighet att påkalla statens kraftiga mellankomst för att genom undsättningsmedel dels utan återbetalningsskyldighet och dels säsom: räntefritt lån lindra den nöd, hvaraf länet hotas. Den här sedan 1849 bildade undsättningsfond, hvilken dock blott uppgår tillomkring 15.000 rdr, göres, för sävidt ske kan, snarast möjligen dis.pombel, och förberedande åtgärder hatva redan vidtagits att anskaffa och från Sundsvall tillhandahålla fröoch matkorn. i — Härjniy af björnar. Från Sollefteå skrifves unde den 6 dennes: . Oaktadt uner sistförflutne vinter gjordes fångst af ej mindre A 5 fullväxta björnar, nemligen 3 hanar och 2 onor samt 3 ungar eller tillsammans 8 björnr, synes likvälrofslägteti den stora skogssträcka, som utgör Graninge, Sollefteå, Thorsåkers, Ytterlännäs och Wiksjö utmarker, innu hafva tirika representanter. I Yuerfännis ocken nedrefos af björn under försommaren 3 or samt 1 ox, i Dahlis socken likaledes 1 oxe samt på Solleteå utmark 1 ko: för några veckor sedan ,dödades 1 ko och 1 oxe en knapp fjerdingsväg trån Tjells by i Multrå socken. hvarest älven för kort tid sedan hästsökare varsnade spår efter 3 björnäf, rroligeN 1 hona imeg 2 ungar. Af iår, hvilka härstädes under sommaren löpa fritt omkring ii skogarne, skall eh mängd dödade hafva anträffaus; antalet kan. naturligtvis icke noga bestämmas förrän senhösten, då fåren hemletas. Det är ssynnerligen märkligt, att dessa rofdjur ännu görs sådant ofog, trows de stora ansträngningar i jagtväg, hvilka de sednaste åren gjorts, hvaraf äran i första rummet ostridigt tillkommer den utmärkte. nitiske jägaren, färgaren Boströrd, i Sollletteå. Det är nemligen synnerligast genom Hans oförttutna bemödanden, som man under de 2 sedtiaste-vintrame å nämnde skogstråkt lyckats döda ej mindre än 13 björna Besynnerhgt törefaller, att landstinget icke fo farande bestämt sig för att utgilva den välfö tjenta belöningen at 50 rdr rmt för hvarje uppvisad björnskalie. Dessa penningar tyckas eljest sålunda blifva ganska väl använda och skulle ofelbart mera bidraga till. odjurens utrotande än alla, äfven de mest storartade och dyra björnskall. De mödor, ansträngningar och uppoffringar björnjagtem krä kan den oerfarne alldeles icke föresträlla sig, att icke tala om det mod och den rådigthet, som tarivas för jagtens fram gang. Den, sopm går ut på dylik jagt, kan aldrig vara säker omi att oskadad, om ens med lifvet. erkomma herm. Mankan derföre näppeligen någonsin för nmycket belöna dem, som strälva att utrota dessa rcotdjur, som föröda landtmannens dyrbaraste egerndom, hästar och kor. De björnar, som nu :föröda boskapshjordarne, äro will den grad djerfiva, att de dritva sitt ofog stundom till och med tiätt invid gärdarne, och vallhjonen, som nu måste allmänt begagnas, kunna, ehuru nde, med största möda skrämma dem från sina a husdjur. Får sådant forttara, blir osäkerheten för boskapshjordarne allttör stor. Det enda medlet att vinna frid är att genom lämptiga belöningar uppmuntra skickliga jägare, hvilka föra krig på lif och död-mot björnslägtet. nen s