Aftonbladet – 14 september 1865, sida 2

ex. så tala, jag hör på? reciterede bun uovertreffelig, og baade Rollen og det svenske Sprog ere lige flatterende. Naaer hun end langifra som dramatisk Fremstillerinde flere af sine Forgjengerinder i samma Parti, saa har hun dog fortreffelige Momenter?. Dessa utdrag torde göra tillryllest såsom prof på de nationalliberala tidningarnes enfaldiga och förnärmande yttranden? om fru M. Korrespondenten beklagar sig till slut öfver Aftonbladets orättfärdiga, all sanning och anständighet trotsanse angrepp mot kung Kristian IX. Om det, vi yttrat om bemälda majestät, inneburit ?angrepp?, så är fädant ej värt fel då vi hållit oss till fakta, hvilka för öfrigt äfven i de danska bladen varit omtalade. Korrespondentens vreda utgjutelser skola derför ej hindra oss att öka raden af dessa fakta med ett nytt, hvarom vi nyss erhållit underrättelse, I gärdagsbladet herättade vi, huru en i Danmark bosatt svensk man blifvit af polisbetjening älagd att nedtaga den å hans — inom synhåll från Bernstorfs slott belägna — landtställe hissade svenska flaggan. Polisens ingripande i detta vigtiga mål har egt rum på hög befallning, efter det att en från kung Christiuns sommarresidens Bernstorf efsänd lakej redan förut tvänne gånger yrkat, att den svenska flaggan skulle nedtagas, emedan H. M:t ej tyckte om att se den. Att egentliga syftet med denna Allehandakorrespondens, som så djerft öfverskrider sanningens råmärken, intet annat är, än att få utgjuta litet galla mot skandinavismen och Aftonbladet, är blott alltför synbart. Vi tro ej, att den förra skall lida deraf, och för egen del äro vi mycket lugna — kunna således gerna lyckönska vår kollega till den ?augustinska? förstärkning, dess redaktionskrafter vunnit och hvars behöflighet vi ingalunda vilja förneka.