om, så måste det verkligen vara en lätttrogen allmän mening i Danmark, som hoppas skydd af Holstein-Gottorparne mot Ger maniens utvidgningsplaner. Då förf. slutligen råder Slesvig att under dessa politiska konstellationer, naturligtvis utan att derför försumma andra medel till sin räddning, ur forntidens grus uppgräfva det gamla under Carl XII slutna förbundet med Polen och det äkta Ryssland, att återkalla i minnet traditionerna från Leczynskis och Mazeppas tider, att söka förbund med de slaviska elementer, som utveckla sig på folkregeringens grundval och söka en federation af likberättigade stammar mot den vanskapta, antislaviska, nivellerande Holstein-Gottorpska despotismen, så är denna åsigt från hans synpunkt ganska naturlig, men lika säkert kan det å andra sidan vara en stor fråga, huruvida ett sådant räd, åtminstone för ögonblicket, skulle vara praktiskt användbart. Det mest intressanta i artikeln är, enligt vår tanke, det talande bevis den lemnar på huru ofantligt djupt danska folket sedan örjan af förra året sjunkit i Europas aktning, något som de franska och engelska tidningÅene af skonsamhet förtiga, men hvarom man kanske bäst får veta sanningen af sådana förtryckta nationers organer, som förgäfves litat på att finna en trofast bundsförvandt i Danmark.4