Aftonbladet – 14 september 1865, sida 2

?Jag är ihte instängd än?) sade hon, ?ocl innan morgonen vid denna tid ska jag int endast vara fri, utan mr Gervoise ska sjelt b mig lemna mitt rum och njuta min frihet Lita på det, min älskling, och lägg dig hel lugnt att sofva. Se, der har du en kyss och nu god natt!? . Mrs Gervoise följde uppmaningen — ho: var van att gifva efter för Beatrice och sätta sin lit till henne. Hvad kunde ho: väl för öfrigt göra? Hon var den mildaste men på samma gång den svagaste oci bjelplösaste varelse på jorden, och om ick dottern hade varit, skulle hon nedsjunkit ett skamligt slafveri. Det var Beatrice son hade styrka och beslutsamhet:tör dem båda Men det fanns tider, då hon icke hade kraf att utföra hvad som var henne pälagdt, di den själsansträngning hon mäste underkast: sig blef henne för svår och hon sjönk till intetgjord under sin tunga börda. Då dörren tillslöt sig efter modren, kände sig Beatrice mycket svag och trött. Hor lade sitt hufvud på sängkanten, knäppte ihop händerna öfver det och längtade med en vild och passionerad längtan efter lugr och hvila, äfven om det blefve grafvens. Hon kunde icke hjelpa det. Hon kände mi Gervoise, hon visste att han skulle komma, och hon ryste med sfsky och förskräckelse t:;llbaka för en så samvetslös strid. Omedvetet strömmade tårarne ned utför hennes kinder, och hon kände dem först då hon hörde dörren öppnas och blef varse mr Gervoise. I samma ögonblick tvang hon dem med stolt förtrytsamhet tillbaka. Mr Gervoise hade knappast kommit in i rummet förrän han fick sigte på det bref Beatrice höll på att skritva. Han skyndade fram till bordet och grep det, och sedan ban hade löst de första orden: ?Min gode mr Rayl? onuggade han det harmset mellan händerna och såg strängt på Beatrice. Miss Gordon?, sade han, jeg förbjuder er en gång för alla att ha någon gemenMPa med denne person — en gång för ua.