Aftonbladet – 13 september 1865, sida 2

?Var så god och sitt stilla?, sade mr Ger voise med sin mest intagande stämma. Jag skulle önska er närvaro under precis fen minuter, intet ögonblick langre. Jag ha någonting vigtigt att säga er.? Beatrice log ett svagt löje. Hon kunde gissa hvarfor han hade kommit, men för klarade sig villig att skänka mr Gervoise den ynnest han så vördnadsfullt begärde Fönstret stod öppet. Mr Gervoise stängde det omsorgsfullt, öppnade dörren för att se att ingen stod der utanför och lyss.:ade, och gick derpå tillbaka till Beatriee och sade : en förtrolig hviskning: ?Jag har haft underrättelser från Antony i dag på morgonen. Det är en präktig gosse, Beatrice.? Han såg på henne med ett leende, som han sökte göra älskvärdt; men hans upp svälida ansigte och svaga ögon borttogo all älskvärdhet. Han skrifver på det ömmaste om er, Beatrice. Jag vill visst inte vara sträng, men hvarför längre leka med honom? Hvarför först uppmuntra honom och sedan stöta honom bort? Akta er, Beatrice, han älskar er uppriktigt, men bär er inte oförståndigt ät. ?Det duger inte, mr Gervoise?, sade Beatrice med stolthet i blik och ton. ?Nej, deri har ni rätt, min söta flicka.? Beatrice steg upp för att lemna rummet. Mr Gervoise reste sig äfven upp och ställde Big mellun henne och dörren. ?Mis2 Gordon?, sade han, ni visar verkligeu ett opassande och oanständigt upplöra de. Nitycks vilja tvinga mig att använda stränga medel.? ?Jag undrar just hvad ni vill göra!? sade Beatrice, medan bennes svarta ögon lyste mera af skalkaktighet än at vrede.