Aftonbladet – 13 september 1865, sida 2

behöfver inte säga mera. Var god oc lemna geuast detta hus, sir! Det var med den mest förnäma artighet som mr Gervoise tilltogade Beatrices lärar denna skymf och vinkade ät honom me handen hvar dörren fanns. Blodet rusad till mr Rays ensigte och stannade der i e förtrytelsens rodnad. Han steg upp oci lemnade rummet utan att nedläta sig at svara ett ord. Han var lugn, ehuru sorg sen, då han kom tillbaka hem till sig. Hur mår den goda mr Gervoise?? frå gade miss Ray. ?Han såg så klen ut pi begrafningen i går. Vi ha misstagit oss på mr Gervoise, mir vän?, sade mr Ray med en suck. 7Detgö mig ondt om Beatrice.? Med dessa ord lemnade han miss Ray stående med en upplyftad vattenkanna handen, så stor var hennes förvåning, gicl in i sitt rum och sökte lugna sitt sinne och bedja. Beatrice satt i biblioteket och väntad förgäfves på mr Ray. Hvad kunde väl tat tas honom, efter som hin icke kom? Hade han åter blifvit sjuk? Hon såg på klockar i dess utskurna ekfodral. Det hade gått er timme öfver den vanliga tiden. Han kommer inte i dag, tänkte Beatrice med en suck. Just som hon hade kommit till denne slutsats, öppnades dörren till biblioteket och mr Gervoise visade sig. Beatrices ansigte mörknade. Mr Gervoise gick aldrig ini biblioteket; detta rum var genom en tyst öfverenskommelse Beatrices. Hvad förde väl denna obehagliga person till det ställe, Bom efter Gilberts bortresa aldrig sett nå a annan gäst än hennes bleke och milde ärare? Hon reste sig hastigt upp, som om hon ämnade lemna rummet.