Aftonbladet – 13 september 1865, sida 2

mr Ray: jag skulle helst se att de inte blefve gifta; men som en man med heder som känner sin pligt, kan jag inte göra an nat än laga att den tanklösa flickan få gifta sig med den man, med hvilken hon gått så långt. Det är för den sakens skull sor jag behöfver miss Ray. Hon ensam kar visa Beatrice huru saken stär och huru hor måste uppföra sig. Detta tal, som mr Gervoise hade noga öfvervägt, hade onekligen många goda sidor. Det var nästan alldeles sannt; Bea. trice hade koketterat med Antony, eller hade åtminstone sagt och gjort med honom hvad miss Jameson, mrs Scot och tjenstfolket hade kallat koketteri. Afven mr Ray hade sett det med ötverraskning och smärta och var färdig att tro mr Gervoise i denna punkt. ans bistånd, blygsamt begärdt under miss Rays namn, syntes derför nästan alldeles säkert. Men olyckligtvis gick mr Gervoise för långt; en hårsmån gjorde det — en liten brist på finkänslighet i uttryck, ton och gester särade och retade den milde mr Ray. Beatrice, hans älskling Beatrice, hon som var den qvinliga oskulden och hedern personifierad, hon anklagas för att ha gått för längt med Antony — med hvilken man som helst! Det var för mycket. Hans ögon glänste och hans läppar därrade. Mr Gervoise4, sade han, har ni vä! öfverlagt edra ord? Ja, fullkomligt, svarade mr Gervoise. Näväl, sir, sade mr Ray förtrytsamt, i det han reste sig upp och satte sig ned igen; j sådant fall bar ni misstagit er. cMen jag har inte misstagit mig på er, sir, svarade mr Gerv ise, reste sig upp och skädade ned på mr Ray från den harwmsna dygdens höjder. Jag känner er, jag har bevakat er och denna vilseledda flicka. Jag