Aftonbladet – 13 september 1865, sida 2

STOCKHOLM den 13 Sept. Atskilliga korrespondenter i tyska blad fortfara att vidt och predt tala om den tillämnade diplomatiska kongressen i Biarritz, dit hr v. Bismarck begifver sig. Får man tro österrikiska bladet Ostd. Post4, så skulle det vara Preussen som denna gång önskat en europeisk kongress, för att på det sättet få en definitiv lösning till sin favör af den slesvig-holsteinska frågan, i hvilkens utveckling skall ha inträdt ett stillestånd efter Gasteinkonventionens afslutande och sedan det visat sig, att hvarken Österrike vill gå längre än det redan gjort eller vestmakterna likgiltigt åse de tydliga konseqvenserna af nämnda fördrag. Allt hvad man sålunda anför beror dock endast på gissningar; man känner ännu icke en gång innehållet af det svar som vestmakterna gifvit på notifikationen om konventionen i Gastein. Ur Ostd. Posts artikel i ämnet meddela vi följande stycke : När det nu heter, att det är Preussen, som i fråga om hertigdömenas angelägenheter önskar appellera till en europeisk korgress, har saken mera sannolikhet för sig än förra gången. Den preussiska utrikesministern hör till CKreuzzeitungs-partiets skola samt följer i den yttre politiken samma grundsatser, som den preussiska eKreuzzeitungs? män i den inre; de gifva sig icke tid att jubla öfver en seger, utan förvandla strax den eröfrade terrängen till en position för nya angrepp. På sådant sätt spiller hr v. Bismarck icke en minut på att sjunga triumfsånger deröfver, att an stoppat Slesvig, Lauenburg, Kiel och Rendsborg i sin ficka, innan han redan tänkt på nya medel att besätta den öfriga delen af Holstein. Planen om en kongress tages fram igen, och detta sker på ett sådant sätt, att kejsar Napoleon icke gerna kan alvisa den. Den preussiska ministern låter vemligen i Paris törklara, att han inser, det Tyskland icke kan afgöra striden om hertigdömena utan andra makters bistånd, och han vill derföre hänskjuta fråan till en kongress. Det är möjligt, att franska kejsaren å ena sidan har den åsigt, att han skulle bete sig som en narr, om han hjelpte Österrike och Preussen ur den. iråkade klämman, men å andra sidan kan: det vara lika möjligt, att han känner sig smickrad af planen, och om kongressen kommer till stånd, torde hr vy. Bismarck å honom till mötes med-trumf på hand. En eå konsiderationslös politiker skall icke lätå sig nöja med att bjuda Danmark Nordslesvig, han skall ock, om så behöfves, tillbjuda Frankrike nya landområden vid Rhein ich Ryssland utvidgningar i Posen. Men allt detta är likväl knappast den egentliga afsigten; ty det fär väl nu anses för afgjordt, att man i Gastein träffat vissa muntliga öfverenskommelser, om de också icke kunna få namn af hemliga artiklar, samt att man der förstått hvarandra, så att ett afträdande af Holstein möjliggjorts mot kontant erkänsla. Möjligt kan också vara, att Preussen genom att bringa kongressplanen åter å bane endast vill sätta sporren i Österrike och förmå det att, för undzående af alla de obehagligheter, som blifva en följd häraf, snart bestämma sig för att utföra det muntliga aftalet i Gastein.?