Aftonbladet – 12 september 1865, sida 3

handling, beslöt nu att anfalla deen rebelliska Beatrices fäste från ett häll, hvarifrän hon minst väntade ett dylikt anifall. Hon höll innerligt af mr Ray, och mr Ray trodde på mr Gervoise. Tiden var sålunda inne alt begagna sig af denna ovärderlige ehuru omedvetne bundsförvandt. Mr: Ray hade ätervunnit sip vanliga helsa och var åter en daglig gäst på Carnoosie. Morgonen efter mr Robys begrafning bad mr Gervoise, som hade en b-römvärd ifver att så fort som möjligt läta honom göra nytta, att inr Ray skulle stiga in till honom i hans arbetsrom. Mr Ray hade kommit tidigt för att få läsa lävgre med Beutrice, och som han var en metodisk man, gaf han ogerna efter för mr Gervoises begäran och frågade om det icke kunde uppskjutas till lektionens slut. Mr. Gervoise förklarade honom med mycken värdighet, att detta icke läte sig göra; och rr Ray gaf vika, och som han var en god menniska, log han för sig sjelf öf: ver den ledsnad han känvde. sNä, hur stär det till med den goda miss Rav?? började mr Gervoise i förtr.l g ton. Jo, jag tackar sä mycket, min syster mår väl. Det gläder mig att höra. Miss Ray och jag äro riktigt såia vänner, mr Ray, och Jag verner er utt pi ser väl etter henne.? Nu var det så, att det hörde till en af mr Rays egenheter att betrakta systern såsom en ung flicka. Det harmlösa skämtet gick derför förloradt på honom. Hur kunde väl en gift man, fådan som mr Gervose, vilte sig på rådunvt söt oo miss Ry? Det kande ätmivstone ieke kalla: fivkävsl gr. Och han autog en atyf och sträng hällning. : sJag hyser stor beundran för miss Ray