Aftonbladet – 12 september 1865, sida 2

först af allt måste vi upplysa henne om sanna förbällandet. Beatrice har en dunkel ning om sin sjukdom; men om denna anviog förvandlades tiil visshet, om hoa finge lära känna sitt verkliga själstillssånd, hvem vet, om inte detta kunde rädda henne.? ?Men hvarför talar ni då ivte om det för henne? frågade mr Raby battert. Hon skulle aldrig tro mig: men om ni, med er fina takt...? Mr Gervoise, begär inte något sådant — det är en omöjlighet. YNi arslår således min anhållan i detta afseende ?7 ?Ja, det gör jag.? För min del vågar jag inte.? ?Oeh ni vill öfverlåta det åt mig — tackar så mycket!? Min bäste sir, Beatrice skulle inte vi!ja vöra en mask för när. Men som hon ar pxeentrisk, är hon också nervreilig, och som hon är nervretlig... Jag fär säga er, sir, att jag inte vill se den stackars flickan tå ett hysteriskt anm i min närvaro. Jones skulle aldrig förlåta mig det.st Ja, om er helsa kommer med i spelet, då tiger jag; förölrigt är mitt samvete lugnadr. Och sedan mr Gervoise sålunda hade be trvvgat sig mot iaran al et samtal mellan Bea:rice och mr Raby, tog han god natt och aflägsnade sig. Mr Rany tillbragte en sömnlös natt. Må hända hade supen varit för stark, ehuru Beatrices vansinne och hans ställning sä-on henn-s gode man i och för sig voro till räckliga att hälla honom vaken och komp: hären att rea sig på doktor Joue-? hutvad Om hon bara ville gitta sig med Antony! En tokig flicka, äfven om hon är rik, skuile knappast kunua hoppas på et bättre part.