Aftonbladet – 9 september 1865, sida 3

besväradt af ogräs. Höbergningen är fullbordad. Skörden deraf är under medelmättan, men af god beskaffenhet. Politik.) (Ur Helsingfors Dagblad.) Sätt ingen lit till Svensken Redbare Finske man; Ty under vänskapslöften På svek blott tänker han. Ditt språk har han förtrampat, Din själ i bojor lagt; Sätt ingen lit till Svensken, Var ständigt på din vakt! Så höras röster hviska I Finlands öra nu; Hvad seklerna förenat, Det sliter man itu. — Bort, falske tvedrägtsandar! Det aldrig går derhän! Så sviker icke Finnen Sin gamle, trogne vän. Som gran och björk de vuxit Tillsamman båda två, En stjerna dem belyser, En jord de stå uppå; Om björkens lätta susning Ej liknar granens dån, Så höras bådas stämmor Ju ekildt ren fjerran från. En Carl och Gustaf förde Till strid vår tappra här, Gemensamt för oss Litzens Och Narvas slagfält är. Af samma böljor tvättats De sår, oss striden gaf, Och famn i famn oss gömmer Pultavas vida graf. Hvi skulle då vi kifvas För tomma hugskott blott? Ej kifvas ju två strömmar Som samma ursprung fått; Som begge hafva flutit Ur samma källas famn, Om ock i skilda fåror, Om ock med skilda namn. Om Finlands språk förtrampas Och folket slutligt dör, Får Sverge ej beskyllas, Ej klagas an derför. Blott skuld ha Finlands söner, Som sjelfva slumra in, Och uti lumpna strider Förslöa håg och sinn!! Bort derför, gamle broder, Med kifvet nu på stund, Och slutom såsom fordom Ett troget, varmt förbund. Om någon af oss sviker Vår gamla vänskaps röst, Må hellre våra hjertan Då slitas ur vårt bröst.