Aftonbladet – 9 september 1865, sida 2

angenäm syn för mr Rabys ögon — ett väl dukadt bord, på hvilket en läcker måltid stod uppdukad. Det var onekligen en angenäm syn; men mr Raby vände sig likväl bort och suckade. Jones säger att jag inte får äta något till qvällen4, sade han med svag röst; ingenting annat än gröt. I sådant fall måste ni vara försig ig och lyda er läkare. Mrs Scot, var af den godheten och skicka upp litet tunn, mycket tunn gröt åt mr Raby.4 Mrs Scot kom fram från den mörka vrå af rummet, der hon hade stått, och aflägsvade sig tyst för att uträtta ärendet. Det skulle verkhgen vara ttor skada att låta alla dessa goda saker stå orörda, sade mr Gervoise; jag slår mig derför ned och tager mig en liten risp. Och mr Gervoise slog sig ved och intog ett ganska grundligt mål. Han var i allmänhet icke någon storätare, ehuru han älskade ett läckert bord; men denna afton åt han med stark aptit, ty Panel hade denna gång öfverträftat sig sjelf. Emellertid satt mr Raby vid elden och åt sin tunna gröt och såg sur och förargad ut. eJag tror inte att doktorn skulle kunna förbjuda er att äta af den här rapphönant, sade mr Gervoi-e plötsligt. PTror ni der?t Ja. det tror jag bestämdt. Mr Raby var tvehågsen, men mr Gervoise ojorde slut på hans tvifvel genom attlagga den läckra steken på hans tellrick. Under de sista tvenne psänsderna hade den obeveklige doktor Jones tvungit mr Raby att hålla en sträng diet. Han hade fastat som en eremit och fört ett mycket strängt och måttligt lif. Frestelsen föll zu öfver honom, och en frestelse säten som mr Raby icke