Aftonbladet – 8 september 1865, sida 3

lagt om medlen, hvarigenom presterskapet skulle kunna understödja österrikiska finansministern. Man lärer kommit till den öfvertygelsen att något måste ske från presterskapets sida, och efter allt hvad man hör om de personer som skola deltaga ide österrikiska kreditoperationerna, måste man redan förut ha försökt att vinna presterskapets medverkan dertill. Nog af, man kan vara öfvertygad att kyrkan, som hittills afhållit sig irän all delaktighet i materiella offer för österrikiska statens finanser, denna väng kommer att deri spela en vigtig roll.? ITALIEN. Den pyntnämnde inrikesministern Natoli ir af en sialliansk friherrlig slägt, men var under sin emigration i så betryckta omständigheter, att han antog en anställning hos ett genuesiskt handelshus och bortlade baron-titeln. År 1860 valdes han till deputerad och utsågs af Ca our 14 dagar före dennes död till handelsminister samt utnämndes af konungen till denna vigtiga post, men utträdde ur kabinettet vid dettas ombildning efter Cavours död och utnämndes till prelekt i Brescia och till senator. Finali, om blifvit ntnämnd till generalsekreterare finansministeren, är äfven en icke ovigtig föreningslänk mellan det nuvsrande kabinettet och det moderat liberala partiet. Sentinella Bresciana berättar följande från Brescia: ?Den redan länge förkunnade demonstrationen, som skulle ega rum vid införavdet af skatten på lösegendom, inträffade helt oförväntadt den 29 Augusti på sftonen. Efter nattens inbrott församlade sig en folkmassa framför rådhuset och sön;rslog glasrutorna på iogångsporten, hvarvid alla slags smädelser utöstes mot stadens myndigheter. Nationalgardet skyndade till, men kunde icke återställa lugnet. Nägra at de mest oförvägna orostiftarne inträngde till och med i rådhuset. Stenar kastades på de innevarande och papper och allt, som råkade i de ursinniges händer, bragtes i den yttersta oordning. Vid linietruppernas och kavalleriets ankomst skingrade sig massan?. Från Parma skritfves den 29 Augusti: Tidigt i dag på morgonen läste man i gathörnen hotelser emot dem som skulle tetala skatten på lösören. Denna gång voro hotelserna icke skrifna med kol på husknutarne, utan litografierade på hvitt papper, och buro samtligen underskriften: Hämdsällskapet, Parma den 25 Augusti. Presidenten n:r 7. Sekreteraren nir 9.7 SYD-AMERIKA. Rörande det krig, som utbrutit kring La Platas flodområde, ha underrättelserna hittills varit temhbgen sväfvande och osäkra. Framställningen af fakta flyter nemligen helt och hället ur det ena partiets händer och härstammar antingen från Buenos Ayres eller Rio de Janeiro, och högst sällan lyckas man att genom nägot opartiskt europeiskt ögonviure få en trogen och sannings enlig skildring af händelserna. en nägot så när sannolik uppfattning af de faktiska förhållandena måste man noggraunt jemföra de olika berättelserna, och genom en sådan procedur, anställd med de sista underrättelserna f.ån Buenos Ayres för den 27 Juli och från Rio af den 9 Augusti, finner man att de allierades (Brasiliens, Argentinska republikens och Uruguays), ställning just icke är attskryta med. Hvarken deras flottor eller deras armåer ha gjort nägra framsteg, och detta negativa resultat synes hkna ett positivt tillbekagäende, då man hör att den paraguitiska armån vid Uruguay ständigt framtränger mot söder. Efter Borjas intagande eröfrade den nemligen Itaguy och tog vägen åt Uruguayana och Salto. Innan den kunde uppnå det förstnämnda stället, måste den dock gå öfver Ibicuy, vid hvars venstra strand stodo de brasilianska generalerna Caldwell och Canavarro med 8 till 10,000 mar. Den avancerande armåens venstra flank oroades af general Fernandez med 2000 man, och på högra sidan af Uruguay frumtågade general Flues med 6000 man, för att afskära invasionsarmåns ätertåg från provinsen Rio Grande?. Paraguiternös arme, omkring 12.000 man stark, har sålunda en åtminstone till antalet öfverlägsen motståndare framför och omkring sig. Det oaktadtförljudes det att paraguiterna öfvergått Ibicuy, och om detta bekräftar sig, så stå paraguiterne på väg att intåga i den fullkomhgt vänskapligt sinnade, men genom usurpatorn Flues till deras officiella fiende stämplade republiken Uruguay, der de kunna räkna på verksamt understöd af Blancos (det underlägsna och mot general Flues fiendtliga partiet). Emellertid ha de allierade icke uträtiat något i fält. Öfverkommendanten, general Me:re (president i Argentinska republiken), står ännu vid Concordia med 32 kanoner och 20,000 man, till två tredjedelar brasilianare, och tyckes fördrifva tiden med paradmarecher. Den 24 Juli höll han en stor revy till general Urguizas ära; denne sednare har nemligen tvätt sina händer för sin armes upplösning och åter blifvit upptagen till näder. Han skulle till och med ha samlat en ny kår at fyra till fem tusen man vid Couception och lofvat att föra den till presidenten den 18 Augusti. Förstärkvingar pästäs äfven tillströmma i massa från högra stranden af Parana. Vid Concordia läg äfven den brasilivnska Urugnay-eskudern under amiral Tomandor, eller, enligt en annan uppgift, tio mil högre upp vid Salto. Den andra brasilianska flottan, den på Parana, har ef ter den 8. k. segern vid KRiachuelo dragit sig nedåt Rincon de Zeballos och ligger likaledes overksam. Amiral Barroso skall ha fjorton skepp. Berättelsen om den brädska hvarmed den paraguitiska flottan eller dess ötverlefvor skulle ha sökt skydd under Fort Humaitos kanoner, synes vara en fabel; ty den ligger lvgnt för ankar vid Riachuelofledens utlopp i Parana. Lopez (president i Paroguay) har emellertid lätit sarkt befästa Fort Riachuelo och uppka-tat flera batterier längs stranden. Han är i ostörd besittning icke blott af Corrientes, utaf äfven af det betydligt mera sydligt belägna Empredado, men antalet af hans trupper är obekant. I Bella Vista står den argentinska generalen Pannero med 4000 man och 24 kanoner. medan Hornos och För att få