Aftonbladet – 8 september 1865, sida 2

— Svampars användande till födoämne. Säsom vi förut berättat har ordföranden i Falu hushållningssällskaps förvaliningsutskott framställt förslag till antagande af undervisarei svampkännedom för allmogen. Falu tidning redogör sålunda närmuare för detta anförande: Ordföranden, som fått i uppdrag att inom förvaltningsutskottet väcka fraga om huruvida ej någon ätgärd borde vidtagas till utrotande af den tförherrskande fördomen emot svampars användande, anförde, hurusom naturforskare angående detta ämne ämne yttrat, att svamparne utgöra ett bland de vigtigaste, sunda-te och mest n rande: födoämnen inom vixtriket och närma sig mycket kött genom sin stora qväfvehalt och derigenom att de innehålla en väliuktande flyktig veständsdel som meddelar sig det ämne, hvari de kokas, och oita utgör en den angenämaste krydda: att de redan tran äldsta tider blitvit använda såsom ett bland de hutvudsakligaste födoämnena tör den fattige och en at de förnämsta läckerheterna för den rikes bord: att uti Italien, Spanien, Frankrike, Ungern, Böhmen, Ryssland och flera delar at Asien svamparne uppsokas med stor be: gärlighet at landuolket, som deraf ofta har sin nutvudsakligaste näring och på samma gäng en god inkomst genom att i städerna försälja de ädlare arterna; att det gålves trakter at Ryssland. Österrike, Toscana och andra länder. der betolkningen vissa tider nästan uteslutande lefver af svampar, utan att derigenom deras arbetsduglighet i ringaste man minskas; att nägra naturtorskare pa törsök under flera månader oatbrutet lefvat endast på råa svampar och friskt vatten och deraf funnit sig förträffligt; att, ehuru vi inom vårt land ega ett rikligare förråd afätbara svampar, än andra länder, der dessa skatter sorg illigt tillgodogöras, de fattige likväl ännu idag frörsmå detta dyrbara näringsmediel, som så fördeiaktigt kan ersätta spanmäl, köttt och trädgård: växter, och i sin okunnighet helllre blanda mjö let med bark och andra onatu liga ämnen, öfverlemnande åt djur och msekter att tförtära de läckra svampar, en allvis Skapare så tydligen anvisat till var nytta, emedan de just förekomma allra ymnigast under är, då genom för stark nederbörd säden felslår, och i de aflägsna nejder af ett glest befulkadt land, der nöden då är som störst; att om hvarje fattig familj på landet vid vinterns annalkande hade i förråd några tunnor insaltade svampar, den med lugn kunde se tiden an och ej som nu tyvärr olta är fallet behöfva frukta att etter en med nöd framsläpad vinter nödgas slutligen sälja sitt sista kokreatur för stillande af hungerns plågor; samt att äfven under goda år denna med ringa besvär insamlade kost vore af stort värde och skulle genom ett klokt användande högst betydligt minska förbrukningen af kött och spanmäl. Dessa motiver voro efter hr ordförandens åsigt af den talande beskaffenhet, att, derest någon verksam åtgärd till ändamälets främjande kunde vidtegas, ett tarksammuare filt för besrbetning