Aftonbladet – 7 september 1865, sida 3

som ett annat fartyg, bogserades in tilll staden af ångaren Färdig och från begge dei släip tagna fartygen gjordes allt för att rädda Löfqvrist, men försöken misslyckades, emedan han icke var det ingaste simkunnig och derför nära nog; genast sick till botten. År — Enligt anmälan af skepparen Jönssson, föande en slup från Kungsöhr, har hans; matros Lars Erik Larsson fredagen den 1 dernnes på morgonen saknats ombord; och då slupeens julle äg qvar, antager man, att L. under nattten gått app och af våda fallit i sjön. Fartyget hhade dasen förut gått till ankars utmed Djurgårdislandet; och då Jönsson på aftonen kom ombreord, låg Larsson i sin koj och sof. Redan samma dag draggades efter hans lik, som dock ännu i förgår icke återfunnits. — För någon tid sedan refererades i denna tidning ett ransakningsmål, rörande två sjömän vid namn Johan Svensson och Anders Johan Pettersson, häktade och tilltalade derför att de en natt i förl. Maj månad skulle lockat en rusig engelsman till ångbåten Westerås och bestulit honom på hans kläder, hyarjemte misstanka uppstått mot de tilltalade att ha tagit engelsmannen af daga. Efter det ransakningtillfälle, då målet af oss refererades, har ingen ny upplysning vunnits i saken. En person, som under stadsfiskal Silfversparres, aktor i målet, frånvaro sökt honom i hans bostad, hade visserligen ålä ett papper tecknat: Östlund meddelar upplysning om den mördade engelsmannen; men någon person med det uppgifna namnet har eemera ej afhörts. I dag atkunnades å rådhusrättens fjerde afdelning utslag, hvarigenom Svensson och Pettersson, hvilka enständigt förnekat att ha afklädt den rusige engelsmannen kläderna i afsigt att bestjäla honom, i brist af bevisning frikändes från ansvar för stölden, och ansågos de ej i och för detta mål vidare kunna hållas häktade, utan blefvo de försatta på fri fot. Stadsfiskal Silfversparre anmälde missnöje mot utslaget. — Mordförsöket i Göteborg. I Göteborgs Posten skrifves den 6 Sept.: Förhör med häktade droskkusken Aberg törevar åter i går. Poliemästaren Löfmarck, som nu åter inträdt i utöfningen af sitt embete, förekallade först ÅA. och framhöll 5r denne att, enligt hvad föregående förhör gifvit vid handen, omöjligen någon annan kunnat föröfva dådet och att man väl kunde finna det ingen med en dylik pistol och på sådant afstånd skulle kunnat på allvar skjuta på en person, hvadan antagas kunde, att det blott varit okynne som ledt Åbergs hand. Å. vidhöll dock sitt förnekande under de förra förhören, förklarande att han redan stannat med droskan på: stationen då skottet aflossades, att han hållit till venster om den förut på stationen stående droskan o. 3. v. . Polisöfverkonstapeln Söderling upplyste att A. kort efter tilldragelsen yttrat — hvilket äfven med flera personers intyg kunde bevisas — att han varit midt på allebron då skottet aflossades. Denna upplysning föranledde ej till närmare förhör. På polismästarens fråga, om ej ÅA. insäg att man ej kande finna någon. annan förklaring på tilldragelsen än den, att ÅA. vore gerningsmannen, eller om. han sjelf kunde gifva någon antaglig förklaring, svarade Å. att detta var honom omöjligt, sävida händelsen ej kunde tillgått så, att pistolen varit liggande på gatan och gåitt af dervid att droskan körde öfver honom. Denna förmodan, som stod i rak strid med A:s andra uppgift, att droskan redan stannat då skottet afsköts, föranledde dock ej för denna gäng till någon vidare fråga i samma riktning. Polisöfverkonstapeln Söderling hade inhemtat alt A. på morgonen samma dag som attentatet skedde talat något med en dräng hvad som talades bade man ej fullt reda på . visat sig vildsint, tagit af sig sin liv slagit denna i marken. Detta förnekade A. Färgaren Keil afhördes derefter som vittne. Han befann sig på bron då skottet aflossades. Ingen droska syntes då vara irörelse; ingen person var heller synlig närmast bron. Ingen rök syntes. Den .droska, som var förspänd med tvenne hästar (Åbergs), syntes nästan omedelbart efter skottets aflossande stå på stationen till venster om den med en häst. Det var omkring tjugo alnars afstånd från det ställe der pistolen låg och droskstationen. Omedelbart efter skottet sågs en lång karl ä droskstationen springa fram j och fatta.i de båda hästarnes tyglar. Denne karl liknade Aberg. Polisöfverkonstapeln Söderling anmärkte det besynnerliga i att hr Keil ej märkt röken, då denna likväl varit ganska stark, så stark att S., ehuru han befunnit sig utanför f. d. hotell Prins Carl, märkt densamma. Polismästaren erinrade om att detta kunde berott derpå, att hr Keil sett röken mot ett annat föremål. Då man ser ett föremål mot ett annat af samma färg, märkes det nemligen mindre tydligt. Så kunde fallet ha varit med hr Keil. Sjötullsvaktmästaren J. F. Johansson stod midt för handlanden Börjessons port då skottet aflossades. Han vände väl ryggen till då detta skedde, men vände sig ögonblickligt om. Han såg då ingen droska, men väl en med grå häst förspänd sprötkärra, i hvilken åkte en bonde. Bonden höll in hästen, men körde efter skottet hastigt vidare. Röken af skottet syntes komma upp ur marken bakom bondens häst Ingen droska syntes vara i rörelse, då vittnet vände sig. Polismästaren erinrade om, huruledes Johanssons. iakttagelser måste ha. varit nästan ögonblickliga, enär man, då ett skott höres, troligen icke använder någon märkbar tid för att vända sig om. roskegaren Winkrans stod i en af droskorna vid Östra hamnkanalen då skottet aflossades. Röken syntes något till venster om bron och gick i riktningen mot den plats, der stensättarne sutto (således från åroskorna). Härvid anmärktes af polismästaren att krutröken åtminstone efter första ögonblicket följer vinden. (Enligt hvad af de meteorologiska observationerna synes, var vinden också ganska riktigt hela denna dag ostlig.) Winkrans såg flera personer köra och gå på torget, men såg cj till nägra droskor i fart dersammastädes. Droskkusken L. P. Carlsson; som befann sig i närheten al Winkrans, smörjande sin droska, hade hört skottet, men genast vändt sin uppmärksamhet på Skoglund och Johansson. Tyckte att skottet kom från den sida, der stensättärne befunno sig. Hemmansegaren C. M. Olsson körde öfver bron då skottet aflossades. Hade kort förut blifvit förbikörd af en bonde från. Bollebygd (eller en som såg ut som en sådan) med grå häst. Hade äfven bemärkt en låg vagn köra framför honom. Vagnen och kärran torde ungefär ha hunnit lika långt, då skostet aflossades. Han hade dock vid denna händelse ej gifvit akt på någondera, enär han haft nog att göra med att hålla inne sin häst. Skottet tycktes honom komma straxt nedanför bryggan. Som man finner voro hrr Keils och Jöhanssons uppgifter rakt stridande mot hvad fyra af de förut athörda vittnena förklarat sig med ed kunna bekräfta. Deremot stämde de väl med Abergs och hans kamraters uppgifter. Med anledning af hvad som sålunda förekommit försattes Å. på fri fot. Det mystiska målet uppsköts på åtta dagar, och skulle Å. till nästa förhör infinna sig.