Aftonbladet – 6 september 1865, sida 3

löje. På det någon fråga af dylik beskaffenhet aldrig mer skulle uppstå, aflät K. M:t, den 3 April 1857, till öfverståtlhållareembetet en skrifvelse, hvari det heter: Då Vi nu i nåder låtit Oss dessa mandlinfar föredragas, hafve Vi, med afseeende å vad i detta ämne blifvit anfördt occh upplyst, rörande olägenheterna afvåghwusets befintlighet å Skeppsbron, godt funnitt i nåder förklara frågan om uppförande af ett mytt våghus på denna plats böra förfalla.? Icke dessmindre berätta tidningarne, att hrr stadsfullmäktiges drätselnämnd vid sed naste sammankomst föreslagit 30,000 rdr till nybyggnad af våghuset vid Skeppsbron. Har K. M:t upphäft sitt nyssnämnda beslut? Aro omständigheterna i någon mån förändrade? De, som känna sundhetsstatistiken veta, att Stockholm räknas bland de hufvudstäder, der dödligheten är störst. Man har till och med påstått, och sökt med siffror bevisa, att staden skulle utdö inom 60 år, ifall icke de talrika inflyttningarne både uppehöll och förökade folkmängden. Detta må nu lemnas derhän, men det vissa är, att man klagat och klagar öfver hufvudstadens försummade sundbetsoch snygghetsåtgärder, och den som vandrat genom den uppstapling af bränvinsankare, talefat, fläskoch smörtunnor, råhudar, torr fisk, och alla slags viktualier, som under vissa tider på äret, isynnerhet mot senhösten, fylla Skeppsbron, ända upp till slottet, och hvaraf stanken sprider sig långt upp i gränderna, lärer medge, att en sådan klagan ej är obefogad. Då man vet, att ren luft är ett oeftergifligt vilkor för ett godt helsotillstånds bevarande, behöfva följderna af motsatsen i en af hufvudstadens mest besökta och bebodda trakter ej påpekas. Spörjes något dylikt i Göteborg, Malmö, Gefle, Norrköping och öfriga handelsstäder? Förvandlar man der de mest besökta och förnämsta delar af staden till lastageplatser? Visserligen icke. Man läste för några år sedan 1 tidningarne klagomål öfver nederlag framför Wadstena slott. Wadstena är ingen hufvudstad, dess slott är obebodt, men myndigheterna rättade dock ofoget. Hvad skall främlingen tänka, då han vandrar från Carl Johans bildstod, förbi Gustaf IlIs, och slottet, till Norrbro, i en sådan dunstkiets, och skådar framför xonungaborgen icke blott viktualieoch bränvinslager, men — hvilket ej sällan inräffar — stora lumphögar och gammalt usgeråd, hvaribland stundom sådana beIvämlighetsmöbler, som anständigheten förvjuder nämna? Det bör sägas till framl. öfverståthållaren Tamiltons heder, att han flera gånger var vetänkt på en genomgripande förändring, nedelst våghusets förflyttning fill annat tälle, ty denna byggnad är föreningspunken för upplaget och magåsineringen på gaan. Fråga var först om Stadsgården, och ägenheter voro redan uppsagda, till berelande af nödigt utrymme, men andra hinler mötte. Hednare ifrågaställdes andra nlatser, tilldess grefve Hamiltons afgång syes gifvit rum åt förändrade åsigter. Skäen för ifrågavarande trafik äro dock nu nindre, än under hans tid, enär tvenne angårdar och en sammanbindningsbana felbart skola medföra delning af transitoaror, som hittills endast hitförts på ångåtar. Är det då på tiden, att för -dem ppföra en ny byggnad, ett nytt skinkalats? i slottets granskap och midt emelan Carl XIV:s och Gustaf II:s konungatoder? Den allmänna ordningens och sundhetens änner i hufvudstaden torde dock kunna ara trygga vid tanken derpå, att ehvad ladens myndigheter än må besluta, skola onungens rådgifvare troligtvis icke tilltyrka högstdensamme att upphäfva Gustaf II:s och Oscars sammanstämmande och väletänkta föreskrifter i en för hufvudstaden igtig ordningsoch sundhetsfråga.