Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

—L — Furst Esterhazys affärsställning göres nu till föremål för en omsorgsfull öfversigt, meddelad i tidskriften Oesterr. Revue af inspektören för de österrikiska domänerna, hr Wessely. Icke blott i Österrike, utan j hela Europa väckte underrättelsen om furst Esterhazys obestånd ett ofantligt uppseende. Hans ofantliga gods hade tillförsäkrat familjen Esterhazy anseendet såsom en af de rikaste adelsfamiljer i Europa. Men hr Wessely ådagalägger nu, att denna ofantliga rikedom i flera decennier blott varit ett bländverk. För ögonblicket taxeras de furstliga domänerna (93 qvadratmil) efter upphäfvandet af lifegenskapen, den adliga skattefriheten och andra adelsprivilegier ännu till 45 mill. gulden (1 gulden1 rdr 83 öre), men ega efter hr W:s öfvertygelse i det minsta ett värde af 60 millioner. Furst Paul Esterhazy, den siste egaren, hade af dessa gods en årlig nettoinkomst från 80J,000 till 1,700,000 gulden, men genom en förnuftig styrelse hade de lemnat 2 millioner. Då Paul Esterhazy tillträdde domänerna 1833 voro de redan starkt skuldsatta. För att betäcka bristen upptogs 1836 ett lotterilän på 7 mill. gulden och 1844 ett dito på 6!2 millioner. De kritiska rörelserna 1848 skakade furstens affärsställning betydligt, och då de upptagna 10 millionerna voro förbrukade, nödgades man redan tillgripa förtviflade utvägar — t. ex. att sälja skörden på förhand, och bereda sig anstånd vid liqvidationerna genom stora penninguppoffringar. I året 1860 uppgjordes flera tinansplaner men utan framgång, tilis i slutet af 1861, då grefve Frantz Zichej utnämndes till administratör med obegränsad makt. Mot honom riktar Wessely stränga förebråelser. Han bortförpaktade nemligen alla jordegendomarne på 29 år. Nettobehållningen har nedgått betydligt, domänernas framtid är starkt hotad genom kontrakternas beskaffenhet, godsens omfång är betydligt minskadt, och skulden ökad med 2 milloner. Fem sjettedelar af godsen äro belastade med inteckningar, och slutligen äro godsen belagda med seqvester, hvarigenom alla utbetalningar mäst inhiberas. Egentliga orsaken till furstens obestånd härleder sig från hans slöseri och praktsjuka. Hr Wessely uppmanar nu den österrikiska adeln att taga till varninvg det gradvisa försänkandet från makt och välde till relativ fattigdom, hvarmed den första adelsfamiljen hotas. Fursten uppbär af konkursboet nu årligen 300,000 gulden, omkring !s af bans förra årliga utgifter, och man berättar att då administratorerna ville oifva honom 200,000 gulden, så anmärkte han: Man vill då prisgifva mig åt hunsern.?