Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

raliska verldens tvenne poler. Men hvarför var det så? Det är alltsammans bara hennes elakhet?, tänkte han. ?Men vacker är hon som en dag!? Så var hon också, och han stod och såg på henne med beundran. Antony hade blifvit ?kuggad? vid universitetet; men vid sin återkomst till Carnoosie hade han icke försummat tiden att skörda lagrar på ett behagligare fält än det akade. miska. Det var goda jagtmarker kring Carnoosie, och här sökte Antony vinna sina sporrar utan att likväl genom denna ridderliga idrott kunna ?knipa? Beatrices hjerta. Hans far hade öfverlemnat honom åt skogvaktarens vård och besvärade sig sedan icke vidare med honom. Han hade gifvit honom tillfälle att förskaffa sig en god uppfostran, förnäma bekantskaper och ett rikt parti — hn hade dessutom öfvat honom i manliga idrotter; en öm far kunde väl icke göra mera. Mr Gervoises andra son egnade sig med glädje åt dessa lärdomar, isynnerhet dem som rörde jagten och Beatrice Gordon; och då han tröttnade vid den ena, vände han sig genast till den andra; och nu var det Beatrices tur. ?Hon tänker på någonting trefligt4, sade han för sig sjelf, medan han stod och betraktade henne der hon satt vid foten af ett träd; det är säkert på någotnytt medel att plåga mig. Men fan så söt är hon i alla fall, det är säkert!4 Och ur stånd att motstå den trollkraft som ständigt drog honom till denna tjusande plågoande, steg Antony plötsligt fram och satte sig förtroligt ned vid Beatrices sida. Den unga flickan hade tydligen starka nerver, ty hon hvarken ryckte till eller visade någon öfverraskning, utan vände sig långsamt mot den unge mannen