Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

ländning är han i hvarenda tum — en smutsig, lättjefull, lögnaktig utländning, som kommit för att lefva på oss engelsmän. Det är just hvad han är, det — den gode mr Gervoise.t Efter denna smickrande anmärkning gaf mrs Scot porslinsvidundren en sista öm blick och läste igen skåpet. Vid foten af trappan mötte mrs Scot Antony Gervoise, som nu var en ganska vacker ung man, med en smärt, men manlig gestalt. Han nickade åt henne och sade med sitt kattlika leende: Hur står det till med er katt, mrs Scot?? Derpå aflägsnade han sig skrattande, utan att vänta på svar. Mrs Scot såg efter honom med sin mörkaste blick. Öm hon hatade Beatrice, hatade hon Antony tio gånger mera; ty för icke mer än två månader sedan hade han lagt sig i försåt för och grymt dödat hennes stora svarta katt, den enda lefvande varelse, för hvilken mrs Scot hyste en vänlig känsla. Men då hon nu såg honom taga vägen åt trädgården, log hon för sig sjelf. Hon visste hvem han der sökte, och mrs Scot nickade med en skadeglad min, då hon tänkte på det mottagande han der skulle röna. Antony hyste sjelf plågsamma tvifvel i detta ämne. ?Hon rifver väl ut ögonen på mig?, tänkte han; men så erinrade han sig att ett par fina, bruna mustascher hade ökat den tjuskraft, som han redan förut egde i sina blå ögon och blomstrande kinder, och byggde derpå sitt hopp. ?Det är någonting som ska knipa henne?, tänkte han för sig sjelf. Emellertid stannade han ett ögonblick, då han såg henne på afstånd. Huru slö hans fattningsgåfva än var, insåg han dock att Beatrice och han stodo vid den mo