Aftonbladet – 5 september 1865, sida 2

SEXTONDE KAPITLET. Medan Beatrice läser Dante med mr Ray, njuter mr Gervoise af Beatrices taflor. En klar och jemn dager utbreder sig i detta ögonblick öfver de sextio taflorna i galleriet på Carnoosie. Den mjuke Cuyp, den gyllene Claude, den djupe och mörke Rembrandt, de flamländska damerna, klädda i atlas, som spela på lutan för kavaljererna, som prunka i sammet och spetsar, med den grå hatten med röda fjädrar liggande på bordet, de holländska husmödrarne, som rensa grönsaker i sina gamla holländska fönster, soldaterna, som spela kort och bedraga hvarandra på krogen, — alla äro de der, tydliga och klara. I midten tronar Murillos madonna, en ljuf och intagande bild. Det låder icke längre något jordiskt vid denna reng, förklarade lekamen. Han har passerat grafven och beträdt det odödliga lifvets verld. Evigheten framskimrar ur dessa strålande ögon, och aldrig mera skall detta sälla leende förmörkas af sorg, Btriden är slutad och vunnen, den gudomliga modren har funnit sin gudomlige son, himmeler 8 tröskel är öfverskriden, och välkomnad af helgon och englar, sitter hön der