Aftonbladet – 5 september 1865, sida 2

taflorna utländska, hvar enda en af dem kunde hon ha svarat i skarp ton; men de var en åhörare, icke en talande, som m Gervoise önskade, och han återtog hel artigt: Det är en präktig Ribeira, mrs Scot den skönaste i hela England; — en Sa Sebastian, som har tillhört en hertig, son fick den af spanska munkar, och som skänkt den till en dam, som sålde den till en taf velhandlare. Den är så godt som redar min; hvar ska jag hänga den, mrs Scot? Mrs Gervoise är en bättre domare är jag, sir, svarade mrs Scot, med en blick åt fönstret, genom hvilket mr Gervoisc kunde se sin hustru spatsera derute på ter rassen. Mrs Gervoise var en ny åhörare, och hennes man sade vänligt: ?Ni har fullkomligt rätt, mrs Scot. Mr: Gervoise har en mycket säker blick. Va af den godheten och bed henne komme upp.? rs Scot nickade på sitt sträfva sätt och gick ned på terrassen, der mrs Gervoise långsamt spatserade i solskenet. Den stac kars mrs Gervoise var nu blek och aftärd: allt sedan sitt andra gifte hade hon stän. digt varit plågad af sjukdom. Att ligga på en säng, med Beatrice sittande vid sidan, eller att taga en långsam promenad omkring huset på den soliga terrassen, detta var nu mrs Gervoises öde. Hon vände sig om med en skygg blick, då hon hörde mrs Scots steg, och lyssnade med synbar bäfvan till hennes ärende, men skyndade sig att svara: ?Ja visst; jag kommer. Det går inte an att mr Gervoise får vänta, Vill ni vara god och hjelpa mig upp, mrs Scot. Hennes ton, då hön talade till hushål