Aftonbladet – 5 september 1865, sida 2

eller snarare, är menniskans framställnin; af de ringaste föremål skapande och gudom lig i sin verkan på menniskan? Mr Ger voises tankar togo icke en sådan riktning men han visste att hans glädje icke va oblandad. Dessa taflor tillhörde icke ho nom, de voro Beatrices, och Beatrice skull snart vara tjugoett år. Afund och saknac blandade sig nu, såsom alltid, i hans glädje Mr Gervoise var allena, och ehuru har var den mest osällskapliga menniska i verl den, hatade han dock ensamhet; måhände ingaf den honom ett slags förskräckelse Sedan han hade bosatt sig på Carnoosie. hade han med flit undvikit att göra och återgälda alla slags visiter; men hans ege sällskap föreföll honom tråkigt och obehag ligt, och hans hustrus, en tjenares, ja, sjelive Beatrices var då att föredra a. Mrs Scots röst, som han i detta ögonblick hörde der utanför, skaffade honom den lättnad han be. hötde för att kunna bära sina egna tankar: han öppnade hastigt dörren och ropade i helt munter ton: Hitåt, mrs Scot, om ni vill vara så god !4 De orsaker, som gjorde mr Gervoises sällskap tråkigt för honom sjelf, gjorde det i dubbelt mått tråkigt och obehagligt för hans omgifning. Sjellva kökspigorna skydde honom. Ingen nedlåtenhet, ingen huld vänlighet kunde utplåna det förskräckliga faktum, att mr GGervpise var en tråkig och tröttande varelse! Men mrs Scot kunde icke slippa undan, hvarför hon lydde kallelsen och fick höra mr Gervoise fråga, hvar han skulle hänga den nya Ribeira, som han ämnade köpa. Mrs Scot hatade taflor. De hade varit salig mr Carnoosies vurm, ech hon hyste ett fämdlystet hat till dem. Ribeiras spanska namn retade henne. Voro icke alla